Det har de verkligen varit idag. Vaknade av att Johan låg och tittade på mig och ville mysa (aldrig fel!) låg och myste med honom en stund innan vi gick upp och Johan satte på kaffe så satte vi oss alla jag,Johan och Sandra på altanen och drack kaffe. De var sååå skönt!!
En lugn och mysig morgon helt enkelt. Efter ett par timmars mys på altanen blev de lite pil kastning med hjärtat sen tog jag och haffade gräsklipparen och klippte gräset på gaveln som blivit jätte långt men nu är de fint! Johan tog och klippte båda buskarna på framsidan så nu är de fina han hann precis klart tills de börja regna!
De har varit en lugn och skön dag helt enkelt!
Men högsta pris till Sandra som laga mat åt oss idag. Stekt fläsk löksås och potatis! Helt sjukt gott!!!!! Mmmmmmm
Jag och Johan var helt överens om att hon gjorde bort sig som laga de för nu kommer hon ju få göra de igen för de var underbart gott!
Nu nanna kudde!
Natti natti
Idag hade jag tid för att få min botox! Bra dag när de är 100 grader på bussen gick ju inte att missa vilka besvär jag hade. Hon som ger mig injektionerna har de andra gångerna varit lite små sur och sett ut som om hon älskar att ge smärta. Men idag var hon jätte trevlig och pratsam! De underlättar en hel del när man vet att de som skall komma inte är speciellt behagligt och är nervös. Idag bad jag Johan köpa emla salva vilket han gjorde och kom hit med. Smörjde på de och satte över plastfolie (de plåster som var till täckte ett stick inte en hel armhåla) såg ut som jag vet inte vad när jag smörjt in och plåstrat om mig själv så gott jag kunde... Haha såg nog väldigt roligt ut om någon granne gick förbi när jag stod där i köket med min plastfolie och tejp!
Var orolig om de skulle bedöva eller inte men när jag väl låg där kändes kanske 5 st stick i varje armhåla istället för 25! Lite skillnad. Men nu är de gjort och jag kan nu se fram emot en varm och skön sommar med glada färger istället för svart!
I morgon kommer min älskade snutta hem!! Fan vad tomt de har varit utan henne!!!
Nu ska jag snart ta en dusch och sen mysa ner mig i sängen.
Har aldrig trott på att man är starkast ensam men mitt livs gång säger något helt annat! Jag har hela mitt liv mött motgångar. Och de har inte varit de minsta man kan möta på genom livets gång men jag har rest mig varje gång och på något vänster tagit mig framåt. Hur ni definerar framåt kanske inte är samma som mig. Ni kanske mäter de i pengar och framgång inom arbetet. men för mig innebär framåt att inte ge upp utan trots allt fortsätta kämpa!
Idag tänkte jag skriva om något som tynger mitt hjärta varje dag! Min son Noah Adolfsson!
Min älskade lilla ängel som saknas i mitt liv varje dag. Varje dag tycker jag att de saknas ett barn. Det är en stol vid matbordet som är tom som inte ska vara de...
Jag vill inte att varken sorgen eller längtan efter honom ska försvinna för då kanske jag glömmer honom men denna enorma smärta som jag har haft i hjärtat sen den dagen då jag fick veta att min älskade ängel inte skulle komma till oss så försvann en del utav mig. Jag drömde om detta lilla mirakel varje dag innan han ens blev till. Längtade efter att få skapa en underbar ängel som skulle kunna få allt jag inte fick och de jag värderar högst KÄRLEK! Jag mins den dagen jag satt här hemma och kände hur något i kroppen var annorlunda och jag började tänka att jag kanske mot alla odds blivit gravid. Att min högsta önskan kanske hade gått i uppfyllelse?
Jag testade och stickan visade positivt. Jag minns hur jag log för mig själv och kände en enorm lycka rusa genom kroppen. Jag åkte direkt till stan och köpte flera test för detta måste vara sant. Och visst var de det. Jag fick veta att jag väntade en underbar liten kille. Jag började fantisera om hur han låg i mina armar och hur jag fick se honom för första gången. Hur han skulle bli när han blev större. Hur hans skratt skulle låta..Hur han skulle leka ute och hur jag skulle le bara av att se honom...
Men ALLT raserades! allt jag trodde skulle ske vändes till smärta istället för glädje! Jag las in kl 08,00 på morgonen. Jag låg med enorma smärtor i 7 timmar innan jag sa okej till ryggmärgsbedövning. Jag tyckte jag var värd smärtan som denna förlossning innebar. Denna smärta var inte för att åka hem med min älskade son utan för att avsluta hans liv....Det var de värsta man kan göra de jag fick göra. Just där och då visade jag inga känslor jag tror inte jag fällde en tår under tiden på förlossningen. Vid 12 tiden hörde jag johan säga "maria ska till vetrinären med katten så antingen måste vi fixa barnvakt eller ta barnen i morgon"
Vi åkte hem på kvällen vid 20,00 fortfarande ingen tår.. bara enorm tomhet...
Morgonen därpå hämtade vi hem barnen..Det fanns inte tid för mig att sörja..Jag var tvungen att ta hand om johans barn... Jag var tvungen att skjuta de hemskaste jag varit med om för att sätta någon annan i centrum...
Och jag gjorde de!! Jag FICK inte sörja. Jag var tvungen att vara något jag inte va...jag var tvungen att vara glad,,neutral.. när allt jag ville var att skrika...gråta....hata......sörja....
Man blöder ju efter en förlossning så varje gång jag var på toa så såg jag ju blod..Blod som kom för att jag fött noah..Blod.....
Jag fick lägga undan allt som hade med Noah att göra bilderna på hans fötter och händer...Ultraljudsbilderna...
För barnen kunde ju inte se de...Min son försvann på mindre en 1 sekund för alla förutom för mig... Han finns varje dag som en stor tomhet i mitt hjärta. Jag skulle ha älskat honom och skyddat honom inte begrava honom och sörja honom... Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna acceptera att han inte kom till världen...Jag vet inte hur jag ska hantera förlusten av honom...Jag vet bara att varje dag plågas jag av det som har hänt och varje dag reser jag mig upp och går upp trots de som hänt..
Att mista ett barn är de värsta jag någonsin upplevt och min älskade son kan aldriga talas för lite om! Han fanns och ska inte raderas. Han har en födelsedag 26 mars och han är min son vad alla andra än säger. Mitt hjärta säger att jag är hans mamma. Men enligt lag så föddes han 1 vecka förtidigt för att bli registrerad som min son!
Inte en ända bild på dig kommer försvinna älskade Noah. Mamma tittar på dem ibland och tillåter sig själv att bryta ihop! Min älskade lilla ängel jag hoppas verkligen du har de bra där uppe och jag tänker på dig min ängel varje dag och saknaden efter dig är enorm varje dag och smärtan dunkar i bröstet varje andetag jag tar!!
Nej inte en sekund har jag glömt mina läsare men har fått prioritera bort den då jag och Johan försöker lappa ihop de vi har. Och ska säga att vi gör enorma framsteg! Nu har vi haft 2 dagar själva och de har varit helt underbara. Vi har för första gången verkligen pratat med varandra. Och som jag säger till Johan att om man inte kan prata finns de ingen möjlighet att reparera något eller komma framåt. Men som sagt de går åter igen åt rätt håll så nu får vi ytterligare en gång se hur de kommer sluta.
Idag på förmiddagen fick jag enormt ont i smal benet som sedan spridit sig till knät så nu ligger jag här med en smärta som är helt ny..funderar på om jag fått en propp men inte åker jag till sjukhuset! Icke sa Nicke dit åker man inte om de inte är akut!
Nu ska jag mysa vidare med älsklingen innan jag ska sova ( om jag ens kommer kunna med tanke på smärtan)
Trevlig kväll!!
À good day
Allmänt
Augusti 2013
Exeggutor.se
00:05:28 | 
