Hittade hår borsten
Allmänt
Augusti 2013
Exeggutor.seHittade hår borsten
01:45:41 | 
ältande och sorg samma sak?
Ja ibland undrar jag det? är det samma sak att sörja och älta? Ja jag har alltid varit en funderare och kan ju inte säga att man har blivit mindre fundersam nu. Men fortfarande ingen ånger. Just nu blir det inget långt inlägg för känner att jag skriver samma saker om och om igen men med olika ord.... Men jag var tvungen att ta kort på min mage och visa er.
Magen kvällen innan jag födde Noah <3
All bebis mage är borta och jag är tillbaka till den jag var innan! Känns konstigt att magen försvann så fort! Hade precis vant mig vid min söta bebis mage <3
Hemsk natt
Tankarna snurrade när jag la mig så trodde aldrig att jag skulle somna. Men somnade till slut. Efter inte alls lång tid vakna jag första gången med sån extrem smärta i nedre delen i magen. Jag tål smärta väldigt bra men detta var fruktansvärt. Johan fick värma vetekudden och efter en stund med mer smärta så somna jag av utmattning. Men vakna strax igen med huggande smärta så Johan fick värma vetekudden igen och igen. Mina ögon är precis igen svullna och jag ser verkligen sjuk ut. Som pricken över i;et så är jag sjuk också tjock i halsen och ret hosta!! Allt på en gång. Vore ju dumt att ha några krafter alls. Jag ska snart gå och lämna Jonathan på skolan sen ska jag hem och krypa ner i sängen igen och se om jag kan sova ett tag till!! Mår pyton... Önskar bara min älskade hade varit hemma så jag hade kunnat somna tryggt hos honom men någon måste ju jobba också!! Bara två dagar sen är han hemma hos mig igen. Hoppas ni andra får en bra dag. Bjuder på en mindre smickrande bild på mina ögon så ni får se en förstörd Ann!!!
.........
Jag saknar att känna honom röra sig trots att jag tyckte det var obehagligt. Jag saknar min fina kula jag hade fått på magen. Men nu är jag helt platt igen. Allt försvann så fort. Det var den värsta smärtan jag har upplevt just den dagen då han skulle födas. Men jag tänker hela tiden att bättre att jag fick känna den smärtan än Noah. Jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig att föda ett barn som kommer få lida vid sitt första andetag. Så gjorde vi rätt val? Ja det gjorde vi utan att ifrågasätta det alls. Vi kommer aldrig ångre vårt val av att skona honom lidandet!! Men jag har en sån stor saknad efter honom. Den saknaden kommer alltid finnas kvar men jag vill inte att den ska försvinna. Jag vill att den ska stanna. Jag vill aldrig glömma honom eller sluta sörja honom. Men han är en del av vår familj även om han inte är här i egen gestalt. Snart kommer han spridas på minneslund så vi kan komma och tända ljus för honom. Nu ska jag laga lite mat för idag kom barnen hem så nu är rutinerna tillbaka igen. Skulle aldrig låta dem drabbas av mitt mående. Så snart blir det att laga mat. De vet att jag har varit på sjukhuset därför vi inte hämtade dem i måndags. Vi var tvungna att säga det för att de ska aldrig tro att vi väljer bort dem!! nej nu laga mat och slå bort tankara ett tag.. Vad gör ni idag?
vila i frid vår älskade
Igår blev jag inlagd för att föda våran son Noah. Jag blev inlagd kl 8,00 och redan då fick jag de första tabletterna som skulle starta sammandragningarna. Smärtan kom efter en kort tid och jag fick morfin ett flertal gånger men som tyvärr inte hjälpte. Jag fick också en tablett långtidsvärkande morfin tablett som skulle hjälpa men jag spydde upp den lika fort. Så jag frågade om det fanns något annat jag kunde få och visst fanns det de. Ryggmärgs bedövning. Så fort jag sa ja det den så rullades jag ner till förlossningen och fick lustgas och inom en kvart så hade jag fått ryggmärgsbedövningen och en pump fästets på mitt linne som skötte medicineringen från den de kommande timmarna. Jag var väldigt förvånad över hur lätt det var att få ryggmärgsbedövningen trodde det skulle göra jätte ont och att jag skulle vara livrädd. Men narkos läkaren var fantastisk och jag hade johan framför mig som höll mig i handen. Kort efter att narkos läkaren hade gått kände jag hur något konstigt hände. Det var vattnet som gick. Jag fick lite panik då jag inte var beredd på det men lugnades av Johan och barnmorskan. Jag ville tillbaka upp till avdelning 21 där jag var inlagd från morgonen då jag hade fått förtroende för de två signe och erika som jobbade. Men när jag kom upp igen var det två andra kvinnor som jobbade lika trevliga var dem. Jag började känna ett litet tryck i underlivet och ringde på barnmorskan och då sa jag han kommer och visst gjorde han det. Med en krystning var han ute och det gjorde inte ont och vi såg inget. Jag låg på sidan och barnmorskan strykte mig på höften och sa att jag hade gjort ett bra jobb. Efter en liten stund kom moderkakan också och jag kunde pusta ut helt. Jag somnade en stund efter allt då jag blev helt slut av alla krämper som jag hade innan i 8 timmar. Det tär på kroppen att ha ont i så många timmar. Men vi ångrar inget. Innan de kom in och visade Noah så berätta de att han hade ett fel till som visade sig nu när han var född. Han hade gomspalt också så två hjärtfel och gomspalt. Noah hade mer eller mindre fått spendera sitt liv på ett sjukhus med täta kontroller och många operationer. Både jag och Johan höll i Noah och tog ett sista farväl av våran son. Han var så vacker trots att han var så liten. Men han hade aldrig fått ett värdigt liv och nu var det jag som fick genomgå en fruktansvärd smärta i flera timmar istället för ett oskyldigt litet barn i fler år. Jag visar några bilder på vår älskade Noah men inga på hans ansikte för det är bara vårt minne <3
det underbara vädret
Ja det har varit underbart väder de senaste dagarna. Vi har varit ute lite och njutit av det men det har varit svårt att fokusera. Tankarna är som ett ständigt tryck upp ifrån. Det kommer bli bättre och lättare med tiden men det kommer alltid finnas kvar. Jag har predikat väldigt mycket den senaste tiden om vänskap och vad vänskap är och så vidare så jag är så trött på det så jag vet varken ut eller in. Jag vet väldigt väl vart jag står i livet och vem jag är. Jag är en omtänksam person och bryr mig om mina medmänniskor men allt har sitt pris. Och man ska inte bli blåögd när det kommer till människor. Alla vill vi överleva och ibland när det blir tufft så undviker man kontakt istället för att visa att man finns just då det var som viktigast. Min och Johans relation har inte prövats alls av det som vi nu går igenom utan vi har snarare insett båda två tror jag att vi är starka tillsammans och vi kan övervinna allt bara vi har varandra. Igår var en dag i tystnad.. Fanns inte mycket att säga utan en kram eller en puss sa det som behövdes sägas. Jag kommer inte att blogga på några dagar nu för i morgon läggs vi in på sjukhus. Jag kommer att berätta om det när vi kommer hem igen men tills dess så är min blogg vilande. Ni ska veta alla ni som har besökt mig dagligen och som lämnar så fina kommentarer är i våra tankar och vi önskar er allt gott! Vi har blivit förvånade över hur många underbara människor som finns där ute som vi inte hade en aning om <3 Nu ska vi försöka få i oss lite frukost och sen kansek man skulle försöka ta sig ut i det fina vädret som även idag gör oss sällskap. Jag avslutar detta inlägg med en bild på mig och mitt livs kärlek från förra året
Starkare
Jag har haft allt annat än en lätt uppväxt. Jag miste min mamma jag bodde på flera olika ställen bl.a. Behandlingshem. Men hela tiden kom jag ut starkare och med en vilja att lyckas som inte var av denna värld. Jag har kämpat hela mitt liv och kampen är långt ifrån över. Men till skillnad från förr så har jag en underbar man vid min sida som stöttar mig och kämpar med mig. Vi har ett underbart radhus och två underbara barn redan (bonus barn för mig) vi har skapat den familje atmosfären som vi båda länge velat ha. Och än är inte allt som vi vill ha det. Vi vill bygga om och så vidare men vi har ett tryggt och stabilt hem. Vi har varandra att luta oss emot i tuffa tider och varandra att dela glädje med. Så det jag vill säga är att jag har lyckats och för varje hård strid har ljuset trätt fram och glädjen infunnit sig. Så någon stans kanske man kan skatta sig lycklig?
ett avbrott från all skit!
Idag hade jag fått meddelande från Lise (en tjejkompis för er nya läsare) som fråga om jag var vaken. Dock skickade hon meddelandet kl 07,35 då sover jag som bäst. Så såg inte hennes sms förens kl 10 och då skickade jag tillbaka. Hon ringde upp och undrade om jag ville följa med henne till stan och vara lite smak råd. Min första tanke var NEEEJJJJJJ. Men sa ja och ångrar det verkligen inte. Har haft en dag utan att sitta och gråta och tycka livet var skit. Vi gjorde inte speciellt utan gick runt lite och sen tog en låååång fika. Har inte träffat henne på flera månader så det var riktigt trevligt att ses igen. Och det känns inte som vi har varit ifrån varandra alls så det blir inte det där jobbiga tystnaden heller vilket är skönt. Nu sitter vi här i soffan och är precis slut både jag och min sambo. Snart dags att krypa i säng och hoppas på att kunna sova skapligt. Vad har ni gjort idag i det fina vädret? och är det okej att få glöma bara för en dag?
Tankar och känslor
Känslorna av hat och förakt är inget som går att undvika även om man vill. Man vill inte funder man vill bara somna och vakna upp ur mardrömmen. Jag hade en dröm om att mitt barn skulle ha varit sjukt tidigt i graviditeten. Men jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta som man nu tvingas gå igenom. Alla pikar ifrån alla runt omkring som inte har en aning om hur det är och vad som krävs av oss är också något som är väldigt påtagligt. Jag förstår verkligen att det är lätt för er att sitta och prata och ha åsikter. Och alla har rätt till en åsikt men vem har sagt att man måste yttra den? Vem har sagt att man måste sparka på någon som redan ligger ner? De ända som har funnits som ordentligt stöd är barnens mamma Maria och Johans mamma Lena samt några människor jag har träffat på en internet sida som jag inte ens känner men som har visat sig vara underbara själar. De har funnits 24 timmar om dygnet för oss och stöttat oss fram tills skrivande stund. De kommer finnas kvar och stötta oss då de verkligen ser vad detta gör mot oss. Vi är två levande zombies som lever vår värsta mardröm. Det finns inga tankar kring detta som är rätt och fel säger de flesta och nej inte för mig och Johan finns det inga då detta verkligen prövar psyket. Men för alla runt omkring finns det verkligen rätt och fel vad man säger och inte säger i denna situation. Kränkningar och kasta skit på oss ja de människorna suddas ut ur vårt liv på en gång då ni verkligen inte kan säga något för att komma tillbaka till våran tillit eller för att vi någonsin ska kunna ha förståelse för er. Det finns några prakt exempel på detta som jag personligen har stöttat i både vårt och torrt och aldrig sagt något negativt till i deras svåra situationer men som vänder mig ryggen nu i denna svåra tid och ni kommer aldrig bli förlåtna. Detta är inget som finns att förlåta. Ni försvann nu och kommer inte tillbaka
Fruktansvärd smärta
har vi båda haft i våra hjärtan ett tag. Men i natt så fick jag så fruktansvärt ont på vänster sida i magen så jag fick bita mig hårt i läppen för att hålla tillbaka skriken som ville ut. Smärtan sitter fortfarande kvar och jag har inte kännt våran prins röra sig idag vilket gör mig rädd. Men har en tid idag på sjukhuset kl 14,00 så ska ta upp det då får vi se vad de säger. Det kan vara ett missfall läste jag som börjar så här. Det är fruktansvärt allt detta finner inga ord längre för detta så korta inlägg blir det nog fram över då jag inte finner ord för detta längre...
Arg på folk så här kommer det!!
Nu är det såhär att jag har fått nog av vissa människors utlåtande angående det vi går igenom. Kommentarer som "du får ju tänka på att det är ett liv"Men du måste ju tänka på den lilla" du måste ju tänka på att det är ett liv" Varför tror ni att vi sitter med tankar hela tiden? varför tror ni att beslutet är jobbigt? Varför tror ni att vi gråter oss till sömns och ransakar oss själva? Gör vi detta för att beslutet är så himla lätt? Vi sitter med sorg tankar och funderingar hela dagarna. Vaknar om nätterna kallsvettiga och med tårar som rinner och ni har mage att sitt på ett helt annat ställe och ha en åsikt om detta vi går igenom? Vem fan rent ut sagt har gett er rätten till att dömma? Vem har gett er rätten till en åsikt över huvdtaget? Som jag skrivit förr så anser jag inte att ni har ett dugg rätt till något kring detta förens ni sitter i exakt samma sitts som vi gör just nu. Ni har inte en aning om hur det är att veta att du kanske måste ta bort det liv som sparkar inom dig och gör sig hörd. Ni har heller ingen aning om hur det är att veta att du kan ha skapat ett liv som kanske kommer att få lida resten av sitt liv. Jag förstår inte hur egoistisk man kan va när man säger att man skulle göra allt för att ha honom i livet!!! Hur egoistisk är inte detta? Att behöva pumpa i ditt barn så mycket smärtstillande och andra saker för att han ska överleva för att du själv vill ha honom? Så alla som anser att ni har rätt till åsikter berätta dem för någon men inte för mig för ni har verkligen inte ett uns empati och medkänsla i kroppen som kan säga dessa saker!!
känslorna är så jobbiga
Tankarna kring vart det gick fel plågar mig natt som dag. Jag vaknar med tårar som rinner och jag somnar om med tårar som rinner och sorgen och förtvivlan är enorm. Jag anklagar mig själv att mitt barn inte utvecklats som han ska. vem annars tar på sig skulden? det är ju min kropp han bor i det är ju jag som ger honom näring och värme. Klart jag inte kan lossas som att det inte är jobbigt. Tankarna kring framtiden i allmänhet är påfrestande. Hela ens trygga liv rasade på mer än en mille sekund. Rädslan infann sig som om den bara legat och grott där inne hela tiden men nu hänger den över mig som ett paraply hela tiden hackandes. Jag kommer aldrig ha förståelse för varför detta hände inte efter allt jag gått egenom med denna graviditet. Först mådde jag ju så illa så jag var sängliggandes för det. Sen kom kräkningarna som höll i sig så jag till och med var tvungen att få dropp. Och nu när allt var bra då händer detta. Den viktigaste frågan kommer jag aldrig få svar på för det finns inga svar på Varför? Det finns missbrukare olämpliga människor som får barn på löpande band. Det finns de som väntar så länge att de känner sparkar och allt och sen tar bort dem utan annledning. Och här sitter jag har en längtan efter detta sen många år tillbaka och så händer det här. Idag ska jag kontakta en kurator för jag behöver få prata. vad jag ska säga och så vidare har jag ingen aning om men jag behöver nog prata av mig med någon som bara kan lyssna även om man hela tiden söker svar överallt. Min älskade prins! Min älskade prins!
Det svåraste väntar
Det har inte varit lätt dessa dagar som man har levt med denna ovisshet. Och inte kommer det bli lättare under den kommande dagen. Det var som det sista jag skrev igår. Lev livet men man kan inte ändra det förflutna senare. Jag har alltid stått för mina val. Och detta val kommer jag också stå för. Det är därför det blir rätt val. Det är inte självklart något det som är jobbigt. Men att känna honom sparka är en sorg och inte en glädje längre. Idag har jag gråtit samtidigt som jag gick runt och städade. Kunde inte sluta städa utan fortsatte för att skjuta bort tankarna. Men de försvinner inte hur mycket man än vill. Detta förtjänar INGEN
Från början till slut!
Vi var på det vanliga ultraljudet i v 12 och allt såg bra ut. Resultatet på KUB testet var så bra det kunde vi löpte 1/21 999 att vårt barn skulle ha en kromosom avvikelse. Med detta resultat och ett bra ultraljud så blev vi lugna och började mer och mer vänja oss vid tanken på att vi skulle bli en till i familjen om bara några få månader. På ultraljudet i 20 v så säger kvinnan som gör det att vi väntar en underbar liten kille. Men han ville inte ligga rätt så hon kunde inte mäta hjärtat och vi fick en ny tid följande vecka för att hoppas på att han låg rätt då. På detta ultraljud så fick jag träffa en läkare istället för det var tydligen rutin som hon sa när de inte såg allt första gången. Jag och Johan kom överens om att eftersom allt såg bra ut på det förra bara att han låg fel så skulle jag åka upp själv. Detta ångrar jag bittert nu i efterhand. Läkaren vid namn Tomas var underbar och ingav ett förtroende. Men efter att undersökningen var klar så berättar han att något är fel på vårt barn. Något med hans hjärta är inte som det ska. Han erbjuder mig ett fostervatten prov för att utesluta att det är mongolism då dessa tydligen har detta hjärtfel. Jag gjorde det direkt efter att jag ringt Johan och berättat vad som inträffat. Efter provet fick vi åka hem och han skulle ringa följande dagar med prov svaret samt en tid till kardiologen. Han ringde igår kl 10,05 för att meddela att det var inte en kromosom avvikelse så vi skulle till kardiologen kl 15,00. Hoppet kom tillbaka för en kort stund. Och ja en slags lycka infann sig men samtidigt visste vi ju inte hur det skulle gå hos kardiologen. Vi var i tid till kardiologen och kvinnan som skulle ta bilderna var jätte trevlig och skojade och fick mig verkligen att slappna av då jag nästan höll på att somna på britsen under undersökningen. Men resultaten var inte bra. Tomas som gjorde mitt fostervatten prov kommer in till oss efter att de har granskat bilderna och berättar att vår älskade prins har inte bara ett hjärtfel utan två. En förträngning i aortan samt så har han en klaff istället för två. Dessa fel går att operera men vi fick ingen mer information en så. Vi vet inte riskerna,fördelarna och nackdelarna. Det är ett stort beslut som vi står inför och vi vet inte vilket håll vi lutar åt. Varken jag eller Johan vill skapa ett liv som inte är värdigt. Och något jag avskyr är när någon säger "ja men du får ju tänka på att det är ett liv nu" Men för ****** vad är det för korkad sak att säga? jag känner det inom mig jag lever med det det är VÅRT barn. Det är VÅRT liv. Det är VÅRT BESLUT!!! Det handlar om vilket liv vi ska ge vårt barn. Vem skapar ett barn med vetskapen om att den inte kommer ha ett värdigt liv? Det kallar jag egoism så det heter duga. Vi vet inte vilket liv vårt barn kommer få ifall han kommer till livet. Vi vet inte om han kommer överleva. Och bara tanken på att de ska behöva proppa i mitt barn både smärtstillande och ångest medicin redan första veckan i hans liv känns som rena tortyren. Han kommer inte kunna säga om han har ont eller om han mår bra. Allt vi ska göra första tiden i hans liv är att lägga det i någon annans händer och hoppas att det får bra resultat. Vi har en tid på tisdag för att prata med specialist läkare hjärt kirurg samt en sköterska. Vi får se hur den kommande veckan blir och vad vi beslutar för vårt barns framtid. Det är ett hemsk val vi står inför men det är vårt val och vi kommer göra det som känns rätt för oss. Ingen annan har rätt att döma oss för det är vårt liv. Så nu vet ni vad vi går igenom. Jag är inte glad jag är fruktansvärt rädd inför vad komma skall. Som jag säger om och om igen. Det hade varit bättre om det inte hade funnits något val eller om något var rätt och något var fel men det finns inget sånt i denna situation vi sitter i..... the life is something we can live but never change in the future!!!!
Blev inget samtal
Som jag skrev tidigare så skulle läkaren ha ringt idag angående provet på fostervattnet. Jag har suttit i två dagar nu och bevakat telefonen men utan att den rätta personen ringt. I morgon efter att jag har lämnat Jonathan så blir det att ringa upp till ul och se om någon kam berätta prov svaret. Jag vill ha det svaret först så vi inte åker till kardiologen och han säger att detta fel antingen är lätt fixat eller växer bort och vi får tillbaka hoppet och sen får veta att den har kromosomfel. Jag klarar inte av en känslomässig berg och dalbana till. Så som sagt på telefonen det första jag gör i morgon. Så ni får med vänta som vi på svar. Vi har ordnat så barnens farmor hämtar dem i morgon efter skolan för hur eller hur så kommer det bli en väldigt jobbig dag. Får vi veta att det ej är kromosom fel så kan vårt barn fortfarande beslutet ligga i våra händer ifall vi kan rädda det. Jag trodde inte st min mamma roll skulle börja med att bestämma om han får leva eller inte. Jag är rädd inför vad som sker som vi inte kan kontrollera.
den långa väntan
Ännu en dag sitter jag här med tankarna som snurrar som aldrig förr. Den långa väntan på ett av det avgörande samtalen väntas under dagen. Men just idag är jag inte ledsen jag känner mig bara tom. Det jobbigaste är väntan och den maktlöshet som detta innebär. Varken jag eller Johan kan påverka det som händer just nu. Vi sitter på läktaren som åskådare över vårt egna liv. Jag vill tacka alla som lämnat kommentarer och stöttat oss i detta. Det finns även de som jag inte känner som varit inne och lämnat ett litet avtryck och jag är jätte tacksam. Om det finns någon som läser som själv har ett barn med hjärtfel eller går egenom samma sak så skriv gärna och berätta hur ni upplever/upplevde detta svåra som vi nu står inför mötes av. Nu ska jag luta mig tillbaka och njuta av mitt barns sparkar och försöka se lite positivt om det går. Om inte så tar jag vara på den lilla tid jag har kvar med honom mitt älskade lilla Pyre!!
Viktig dag
Idag ska min läkare ringa och ge domen ifall vårt pyre har en kromosom avvikelse. Jag fick åka upp igår igen då jag hade väldigt ont i höger sida av magen där han stack mig. Men det är troligtvis en irritation från nålen när de tog fostervatten prov. Men fick då veta att idag ringer han angående prov svaret och ifall det inte är en kromosom avvikelse så har vi en tid till hjärt specialisten på fredag. Så idag kan jag inte prata alls i mobilen ifall han försöker ringa mig. Hoppas att han ringer snart så jag inte måste vänta till i eftermiddag. Vaknade med sprängande huvudvärk idag inget hitt alls. Men nu ska jag snart borsta tänderna på Jonathan sen blir det lite mer soff mys innan vi går till skolan.
.....
Over and out!!!
Hopp förtvivlan och sorg
Dessa tre pendlar jag mellan just nu. Klart att det finns en uns hopp om att det ska vara ett litet hjärtfel som kommer växa bort men sannorlikheten känns lika med noll. Igår satt jag och sökte på nätet på olika hjärtfel för att förbereda mig på vad för dom man kan få hos läkaren. Det var både nyttigt att se alla bebisars överlevnad och stor sorg för de som inte klarat av det. Vi vet inte hur vi ska göra ifall det är ett hjärtfel som går att operera. Allt beror på hur detta kommer påverka barnet i framtiden. Handlar det om en operation och sen kommer vårt barn att leva ett normalt liv eller handlar det om att vi måste bo på en sjukhus det första året för att åka in och ut ur operations salen? När vi har all fakta i händerna först då kan vi ta ett beslut. Ett beslut angående vårt ofödda barns liv! Jag har inte ens hunnit hålla mitt barn och måste ta ett beslut om dens liv. Och sen finns det ju också en risk att bebisen inte överlever eller att jag måste avbryta graviditen och ifall detta händer så innebär det att jag måste ta tabletter för att stoppa hans hjärta och sen föda honom på naturligt vis. Detta gör så ont i mitt hjärta! Jag vet inte hur jag ska klara av detta. Jag vet inte hur jag ska kunna se något positivt i detta vem kan se det positiva? Han lever han sparkar varje gång jag sätter mig ner och jag kan inte hjäpa att tårarna kommer som ett brev på posten. Jag kan inte hjälpa att jag är arg på mig själv för att han inte är frisk. Jag kan mista honom vilken dag som helst. Och vet ni vad. Vad ni än säger så kommer inget hjälpa er sorg får mig inte att må bättre eran oro får mig inte min oro att minska. Det ända jag kan tänka på är mitt pyre som kanske inte får se dags ljus eller känna min kärlek. Jag älskar mitt barn jag bär men jag skulle aldrig kunna göra honom så illa att sätta honom till livet och veta att han kommer inte ha ett värdigt liv. Det handlar inte om min egoism utan bara om ren kärlek och omtanke för honom! Jag sitter hela tiden och kollar på min telefon ifall den ringer. Jag vill bara ha ett svar! Snälla ge mig ett svar!!! I natt låg jag och grät så hårt att jag fick svårt att andas jag fick svårt att röra mig jag ville skrika men inget kom ut jag ville bara springa långt bort från detta hat och sorg som jag kände. I flera timmar låg jag där lika maktlös som jag är nu och led. Jag lider mitt hjärta blöder och jag blottar mig själ för hela världen med min smärta. Han ligger nu och rör sig så jag känner hur han finns där inne och jag kan inte glädjas bara gråta. Jag kan inte.... jag kan inte... jag kan inte....Jag är stark men detta kan jag inte hålla masken igenom jag kan inte le jag kan inte skratta jag kan bara gråta......
Våran bebis är sjuk!
Idag var jag på ett extra RUL eftersom bebisen låg fel sist så att de inte kunde mäta hans hjärta. Idag blev en dag i stor sorg då vi fick beskedet att vårt barn har ett hjärt fel. Hur detta hjärt fel påverkar barnet är något som fortfarande är ovist. Jag fick idag göra fostervatten prov på en gång då det är vanligt att barn med mongolism har detta hjärt fel. Specialist läkaren jag träffade idag kommer att ringa mig senast fredag för resultat av det provet samt för en tid till kardiologen för en lång kontroll av bebisens hjärta. Ifall barnet har en kromosom avvikelse så kommer vi att ta bort honom då vi varit överens om detta sen innan jag blev gravid. Ifall det är hjärt fel så har vi många funderingar som vi måste få svar på för att ta ett beslut. Vi vill ge vårt barn ett värdigt liv och detta är något som verkar vara extremt svårt nu. Men nu väntar flera dagar med extrem oro och funderingar. Jag är inte glad jag är extremt ledsen och klarar inte av positiva tankar för just nu måste jag acceptera att det värsta kan hände och förbereda mig psykiskt för detta är min värsta mardröm jag lever i just nu att veta att barnet som sparkar i magen kanske inte får se sol ljuset och känna min varma famn fylld av kärlek!! så fråga inte hur jag mår för jag mår skit!!!
Aj som ***
Idag var jag som en zombi när mitt hjärta kom upp och pussa mig hej då. Kom ihåg att jag påminde honom om att väcka Jonathan men det hade han redan gjort. Så jag somnade om så skönt sen vakna jag av att jonathan kom upp och ville byta kanal på tv. Klart han får göra det. Då piggna jag till och bestämde mig för att försöka ta mig upp. Börjar ta mig upp och det hugger till något enormt i min vänstra ljumske samt i magen! ett litet skrik kom och jag försökte gå och för varje steg kom smärtan tillbaka. Men nu känns det bättre så det är skönt. Men blev riktigt rädd speciellt när jag väl hade tagit mig ner och satt mig i soffan hos jonathan och det hugger till så att jag bara vill skrika men kan inte för vill ju inte skrämma Jonathan. Men som sagt nu mår jag bättre och sitter här och vilar. Idag ska jag på ultraljud igen då våran prins inte ville ligga rätt sist. Så idag håller jag tummarna för att han ligger som han ska samt att han har vuxit som han ska. Jag bestämde med Johan igår att jag åker upp själv idag då jag tycker det är onödigt att han ska ta 3 timmars ledigt för ett 20 minuters besök. Det blir så länge för honom för då ska han ta ledigt för att hinna upp i trafiken vilket tar 20 min sen besöket och då är klockan så mycket så han hinner knappt tilbaka till jobbet innan han ska gå hem igen. Så bara onödigt. Jag vill ju åka till crocus och göra en ordentlig undersökning samt få det på skiva sen och då kan vi boka det när han inte jobbar istället. Och skulle något va fel idag på ultraljudet så ringer jag honom på en gång så kommer han då. Så tills det är dags för att åka så ska jag vila så jag har ork att ta mig dit och hem. Ha en bra dag alla där ute <3
Det är vår!!!
Jag tog mig i kragen och tog mig ut på en väldigt lugn och kort promenad! Tog med mig kameran också så tog lite kort jag tänkte dela med mig av =)
Katten på första bilden bodde under oss där vi bodde innan vi flyttade. Jag började kalla henne snuttis och idag när jag gick förbi där så ropade jag snuttis och hon kom som ett skott jamandes och ville mysa.. Men strax efter henne kom det en annan liten skönhet också. Tror dock inte de var så förtjusta i varandra. Lyckades tyvärr inte få när snuttis klappade till den andra katten på nosen. Så söta. Båda följde mig en bra bit hem springandes runt mina fötter och ville mysa. Ville bara ta med mig henne hem. De buskarna som är längst till vänster på andra raden tycker jag har helt underbar klar röd färg så var bara tvungen att ta kort på dem. Och längst ner till höger var en liten fjäril som landade precis framför mig =) Våren är här mina vänner njut av det underbara vädret nu =)
Katten på första bilden bodde under oss där vi bodde innan vi flyttade. Jag började kalla henne snuttis och idag när jag gick förbi där så ropade jag snuttis och hon kom som ett skott jamandes och ville mysa.. Men strax efter henne kom det en annan liten skönhet också. Tror dock inte de var så förtjusta i varandra. Lyckades tyvärr inte få när snuttis klappade till den andra katten på nosen. Så söta. Båda följde mig en bra bit hem springandes runt mina fötter och ville mysa. Ville bara ta med mig henne hem. De buskarna som är längst till vänster på andra raden tycker jag har helt underbar klar röd färg så var bara tvungen att ta kort på dem. Och längst ner till höger var en liten fjäril som landade precis framför mig =) Våren är här mina vänner njut av det underbara vädret nu =)
vädret idag och kommande dagarna
Underbart väder har vi fått nu de senaste dagarna och det fortsätter!!!
Kläder från svärmor!!
Idag har vi bara haft en slappar dag. Helt underbart att bara vara faktiskt. Var och handlade en sväng på eftermiddagen sen satte vi oss i solen och njöt av det underbara vädret. Då ringde Johans pappa och ville komma förbi på en fika så det blev en fika ute i solen också. Det var så trevligt så vi frågade om de ville stanna på mat så de stannade och åt grillat med oss. Såååå sjukkt gottttt. Efter att de hade åkt så kom svärmor förbi och hade sprungit på väldigt söta bebis kläder som hon handlat till oss!!!! Jag blev så glad. Hon vet hur viktigt detta är för mig så frågade om jag ville ha dem och om hon skulle sluta köpa men hon har så bra smak så bara roligt med de saker hon köper. Dessa saker fick vi .
Längst upp är två t-shirts
under dem två bodys
Ett par byxor
Och pyjamasen som ligger längst till höger fick vi i helgen
Detta är till för precis som den står till barnstolen att ha mjuk och mysig =) Super glad för alla sakerna och så mysigt att börja bygga upp en garderob för den blivande prinsen.
Magbilder tagen nu på kvällen gick idag in i v 20
Snart blir det en apelsin till kvälls mat sen ska jag inta sängen för att få massage det ni!! Sen ska jag sova såååå gott. Kram på er alla söta människor <3
Längst upp är två t-shirts
under dem två bodys
Ett par byxor
Och pyjamasen som ligger längst till höger fick vi i helgen
Detta är till för precis som den står till barnstolen att ha mjuk och mysig =) Super glad för alla sakerna och så mysigt att börja bygga upp en garderob för den blivande prinsen.
Magbilder tagen nu på kvällen gick idag in i v 20
Snart blir det en apelsin till kvälls mat sen ska jag inta sängen för att få massage det ni!! Sen ska jag sova såååå gott. Kram på er alla söta människor <3
V 20
Idag gick jag in i v 20. Snart har man gått halva tiden. På tisdag väntar ultraljud då vårt lilla pyre inte ville ligga så de kunde mäta hjärtat ordentligt. Hoppas han ligger rätt så de kan göra det samt att vi får nya bilder. Nu sitter jag och älsklingen ute i solen och njuter. Det är underbart väder ute idag med så det måste man ju ta vara på =) har dock väldigt ont i kroppen idag med från igår då jag satt alldeles för mycket och ingen vila under dagen. Så idag enbart vila. Grillen tar vi fram senare också för lite god mat. Har sånt sug efter grillat nu så längtar. Hoppas ni har en bra dag =)
Lördag
Vakna vid kvart i 10 och vänder mig om och det första jag ser är min älskling underbart!! Var längesen han var hemma på helgen då han jobbat nästan varje barnlediga helg. Nu har vi druckit kaffe och sitter och myser framför Tvn. Se om man kan försöka ta sig ut i det fina vädret idag. I eftermiddag blir det att åka till min bror. Ser fram emot det lila mycket denna gången. Synd att det är så långt emellan men min underbara man har inget emot att åka dit så ikväll tar vi en tripp till narveryd. Nu ska jag mysa mer och så får vi se vad vi gör. I morgon går jag in i v 20!!! Ha en underbar lördag alla <3
Blodsband
Något som varit en väldigt stor diskution i min släkt. Så fort man gick emot strömen så hette det du är inte min syster släkting m,m kan nästan säga med största sannolikhet att jag aldrig sagt detta. Men syskon till mig har använt dessa ord väldigt aktivt. Hade de som sagt det varit i 14-15 år åldern hade jag inte brytt mig men när detta är så kallade vuxna människor då sjunker de väldigt mycket i mina ögon. Jag var osams med min bror och hans tjej i ca 2 år. Min brors tjej jobbar på jysk här i linköping och jysk har sen många år tillbaka varit en av mina favorit affärer. Och jag har gått dit trots att hon jobbar där men har inte sagt hej eller tagit ögon kontakt. Dock varje gång har jag känt att jag saknar dem något enormt. Men för ett par veckor sen så fick jag nog. Så när jag såg henne gick jag fram och sa hej! Detta hej ledde till att kommande helg åkte jag och Johan hem till dem och firade min bror. Allt var som vanligt igen! Jag såg fram emot det hela vecka så jag tror min karl fick skavsår i öronen *hahaha* Men dit jag ville komma var att under dessa två år så har jag inte sagt ett ont ord om min bror och hans familj mer än att jag saknar dem och jag tyckte det var synd att vi blev oense. Men nu har jag min bror och hans familj tillbaka vilket glädjer mig. Men vi hade ett vuxet bråk blev oense lät varandra va och sen blev det bra. Men till skillnad från min bror så snackar mina systrar något så otroligt mycket skit. Och detta har jag ingen som helst förståelse för. De är såå pass många år äldre än mig så de borde förstå bättre än att tro att man kan göra saker utan att stå för det man gör. Hade en diskution med en av mina syskon angående barn uppfostran. Då dispyten pågick på nätet så kände jag att detta inte var hållbart så jag tog telefonen och ringde henne. Hon skrek det första hon gjorde att jag skulle Hålla käften. Hon visste inte ens vad jag ville eller vad jag sa för hon skrek. Jag sa till henne att du kan prata först och jag lyssnar sen pratar jag och du lyssnar. Hon började att skrik/prata och kom med påståenden som att jag hade ett missbruks beteende och att jag höll en viss person om ryggen. Detta är påståenden eller hennes åsikter men det betyder inte att de stämmer så varför skulle jag brusa upp och skricka? Jag behöll lugnet och så var det min tur att prata då jag börjar skriker personen igen och avslutar samtalet med att säga "du är en liten horunge". Så nu betar vi ner detta. Är jag en liten sådan så innebär det att våran gemensamma mamma var en hora. Det var alltså inte mig hon nedvärderade utan våran avlidena mamma. Hur kan man ens säga något sådant om henne. Det var inte alls en förnedring gent emot mig utan som sagt våran mamma. Vad säger detta om personen ifråga som har mage att nedvärdera en död person? Finns inte speciellt mycket att samtala om kan jag tycka. Som de jag har pratat med angående detta. Det visar bara på ett bristande ordföråd samt att något jag sa triggade igång hennes ilska och detta brukar vara sanningen då dessa personer som inte vill inse den reagerar på detta sätt. De olika faserna som man läser om i psykologi. Hon sa också att vi inte är syskon. Men detta kan hon heller aldrig få ogjort för det är vi med blodsband genom våran mamma. Också något som är så sjukt lågt. Vi behöver inte tycka likadant och vi behöver inte gilla varandra över huvudtaget men jag skulle inte sjunka så lågt som hon gjorde den dagen. Jag har inget i utbyte att prata med denna person som nedvärderar en död person samt inte kan stå för sitt handlande och dessutom be mig att ta en titt i speglen för jag måste se mina fel och brister. Jag lever med dem varje dag jag arbetar med dem och erkänner dem. Så undra vad det är jag har missat? Att påpeka att någon far illa det gör man med hat tydligen för det var det jag gjorde den dagen i telefonen med henne jag värnade om vissa personer och detta fick henne till detta beteende. Sanning eller falskt?
Slappa slappa
Japp det är vad jag har gjort idag. Ont i kroppen så har spenderat hela dagen med att kolla serie. Nu kollar jag på one three Hill. Underbar serie som jag kollade på för många år sen men nu tänkte jag att jag skulle se från början till slut tror det är 7 säsonger och jag är på 1:a än så länge :p blir nog en sån dag i morgon med tror jag. Pyret sparkar och rör sig mer och mer där inne. Ibland sparkar pyret på helt fel tid punkter enligt mig. Som typ när jag är kiss nödig eller ska sova. Men tanken på att få hålla honom i min famn får obehaget att försvinna och lyckan tar vid <3 nästa vecka får jag se honom igen och hoppas verkligen då att pyret ligger som han ska så vi kan mäta och få bra kort på honom <3
inbrott
Jag fick veta för ett par veckor sen att det varit inbrott runt omkring där vi bor. Detta gjorde att jag börja låsa dörren och kolla en extra gång att den var låst m.m Men sen kom mardrömmarna och jag tycker ibland att jag hör saker på neder våningen. Det är det som är dåligt med att bo en trappa upp man ser inte. Och så börja drömmarna och i natt har jag haft en sån natt med enbart mardrömmar om inbrott i hemmet. Så jag har varit vaken största delen av natten så är lite seg men det blir bättre ska snart ta mig en kopp kaffe så att jag inte får huvudvärk heller under dagen för det är ingen hitt.
På tal om något annat så fick jag och Johan Linas matkasse i julklapp. Vi har inte utnyttjat den men tänkte att vi skulle göra det denna barn lediga vecka. Men den har inte kommit så troligtvis kommer den nästa vecka då barnen är hemma. Det kan bli intressant att se dem med massa ny mat varje dag. Vi försöker ju variera oss hela tiden men det blir lätt husmanskost. Man måste äta lite varierade saker och pröva nytt hur ska barnen annars lära sig att saker och ting kan va gott om de aldrig behöver smaka?
Angående barnen så är det sjukt roligt att se hur de har förändrats sen de kom iväg från skäggetorp. Barnen har verkligen utvecklats något enormt och det glädjer oss alla. Bara det att lill skrutten kommer hem och är lugn. Förut kom han hem och gapa och skrek och hade en stort behov av att bli sedd. Men nu kan han sätta sig och rita eller leka innan maten. Benjamin har också lärt sig att knäppa jackan detta var något jonathan lärde sig för inte alls längesen. Så stora fram steg!! Så underbart <3
På tal om något annat så fick jag och Johan Linas matkasse i julklapp. Vi har inte utnyttjat den men tänkte att vi skulle göra det denna barn lediga vecka. Men den har inte kommit så troligtvis kommer den nästa vecka då barnen är hemma. Det kan bli intressant att se dem med massa ny mat varje dag. Vi försöker ju variera oss hela tiden men det blir lätt husmanskost. Man måste äta lite varierade saker och pröva nytt hur ska barnen annars lära sig att saker och ting kan va gott om de aldrig behöver smaka?
Angående barnen så är det sjukt roligt att se hur de har förändrats sen de kom iväg från skäggetorp. Barnen har verkligen utvecklats något enormt och det glädjer oss alla. Bara det att lill skrutten kommer hem och är lugn. Förut kom han hem och gapa och skrek och hade en stort behov av att bli sedd. Men nu kan han sätta sig och rita eller leka innan maten. Benjamin har också lärt sig att knäppa jackan detta var något jonathan lärde sig för inte alls längesen. Så stora fram steg!! Så underbart <3
Vi fick veta!!
Japp idag fick vi veta vad det är för en liten filur jag bär på. Dock var den inte så samarbetsvillig utan låg hela tiden så barnmorskan inte kunde ta de mått som behövdes utan vi fick en ny tid nästa vecka för att hoppas att bebisen då ligger bättre till så att måtten kan tas. Men nu blir det att titta på namn på allvar och mer personliga saker. Det är en liten prins vi väntar. Pyret låg och klappade händerna under ultraljudet lite sött <3 nu ska jag mysa med älsklingen till favorit serien. Sov gott <3
En spännande dag är här
Idag ska jag på ultraljud nummer 2! Vid första ultraljudet så tyckte jag det var en evighet kvar tills detta ultraljud plus att jag var nervös för att allt inte skulle vara bra. Det var mycket som skulle hända runt den tiden. Vi skulle berätta för omgivningen att vi väntade barn vilket var väldigt nervöst då jag trodde vi skulle få lite negativa responser men inga fick vi. Alla var super glada för våran skull och längtar tills barnet kommer. Så det gick ju bra. Nu har jag gått och längtat efter detta ultraljud då vi hoppas att få veta kön på det lilla knytet. Alla är lika nyfikna som oss så det blir många sms i eftermiddag om vi får veta. Men självklart ska jag och älsklingen gotta oss i det först om vi får veta. Mycket spännande dag idag för oss. Det fanns en tid då jag inte tänkte så mycket på barn då jag och johan hade våran vardag med två barn varannan vecka och de två små sötnosarna fyllde tomrummet efter en bebis. Men när man sitter och kollar på bilder på de små liven när de inte var så gammla så kom självklart längtan tillbaka och man började spåna i hur en annan skulle göra,klä och älska sitt barn. Jag har ju alltid varit barn kär men dock haft svårt med andras barn. Johans barn träffade mig rakt in i hjärtat på en gång. Och efter detta ultraljud ska vi berätta för de små att de ska bli store bröder!! Förstår inte de som berättar tidigt för barn för de första kan de inte förstå tids uppfattningen att om si och så många månader ska ni bli store bröder. Och om något är fel och man måste ta bort det eller ett missfall händer då har man också en hel del att förklara för barnen som kan ha väldigt svårt att hantera det. Vi berättade för alla vuxna efter första ul eftersom jag ville ha stöd ifall något gick snett och jag skulle behöva ta bort barnet. Den risken finns fortfarande för varken jag eller Johan vill sätta ett barn till livet som inte har alla förutsättningar för ett bra liv. Jag skulle aldrig tänka egoistisk i ett sånt läge att ja men jag har ju bärt det nu i ett par månader och jag älskar det så vi behåller det. Nej det existerar inte. Finns det allvarliga fel eller risk för sjukdommar så kommer bebisen tas bort. Detta som jag skrev för att den inte skulle ha de bästa förutsättningarna i samhället och dels skulle jag aldrig göra så mot våra pojkar vi har idag. Det räcker med att en helt frisk bebis tar mycket uppmärksamhet tänk då ifall denna behöver konstant vård m,m. Klart det finns vissa saker som kan gå fel vid förlossning som gör att man måste stanna på sjukhuset eller att det visar andra problem. Men det är sånt som troligtvis kan rättas till då och inte få men för livet. Men nu ska jag ta och vika lite tvätt och ta hand om hemmet så gott jag kan så att tiden ska rulla på och det är dags att åka till US. Älskar er mina underbara pojkar <3
blääääää
Sov morgon tog jag i morse. Gick upp kl 10 så underbart att sova ut. Kände mig pigg och glad när jag vakna så gick upp satte igång tv och datorn som alltid. Men hamnade liggandes tittandes på tv och nu mår jag inget vidare mår illa och har sprängande huvud värk. Kan dock bero på att igår åt jag bara 4 varma mackor sen var det stopp och illamåendet kom. Och nu har jag mått illa sen jag vakna. Och huvudet är som sagt som en sprängande bomb. Så ja vad gör Ann idag? jo hon villlar som vanligt..
jobbig dag
Idag har varit en dag med alldeles för mycket. Stressen började redan i morse då jag kom på att jag var tvungen att ringa till Jonathans skola och kolla om jag kunde lämna honom på fritids i en kvar. Han har egentligen inte fritids på morgonen men jag skulle till rörelse och hälsa. Ringde dit och det var inga problem så lämnade honom vid 07,45 och direkt där ifrån till bussen för att åka. Visste att jag skulle va framme en halv timme för tidigt men hellre för tidig än försen. Sitter där och väntar på att tiden ska gå och kvart över 9 så gick jag till receptionen och frågade om jag verkligen hade en tid kl 9. Nej självklart inte utan halv tio!!!! Snacka om irriterande. Men men bara att vänta mötet gick bra trots lite irritation från min sida. Jag kommer att gå till min arbets terapeut först för att försöka bygga upp mina handleder. Efter en tid där så kommer jag sen börja träffa min sjukgymnast och vi ska träna upp mina ben och rygg igen. Då jag har legat typ konstant i ett halv år så har jag mist väldigt mycket muskler och detta gör ju inte att jag blir bättre. Så jag ska ge det ett ordentligt försök så får vi se. Efter att jag var klar där så gick jag och Maria till hennes skola då hon skulle skriva prov. Jätte trevlig skola kan jag säga. Alla lärare och rektorn kanon personer. Efter att vi var klara där jag då gick vi hem till Maria och drack kaffe innan jag skulle till VC för att träffa samordnaren. Denna kvinna hade jag haft en ordentligt diskution med förra veckan och jag vet väldigt otrevlig mot henne i telefonen. Men efter detta möta bad jag om ursäkt dock förstod hon min frustration så det kändes kanon. Nu är pappret skrivet till f-kassan så att jag kan ansöka om ersättning och jag hoppas att pengarna kommer retraktivt för de månader detta krångel har hållt på. Den dagen pengarna börjar rulla in igen så kommer jag skratta le och va mitt gamla vanliga jag igen. Men just nu är det jobbigt att ha haft dessa duster med personerna. Men som sagt nu ser jag ljuset i tunneln. Så nu väntar jag bara på att de ringer de kommande dagarna så jag kan hämta det påskrivet och klart! Nu ska jag luta mig tillbaka titta på unga mödrar och halv slumra lite. Är propp mätt efter maten jag åt. så nu VILA!!!
V 18
Ja idag går jag in i vecka 18 så i morgon v 19!! Herregud så fort det går. Och bebisen hoppas jag växer som den ska. Lite oro över hur den växer finns eftersom jag inte ätit eller äter som jag ska men på onsdag ska vi få titta på vår bebis igen och då får vi se hur det ligger till om det vuxit som den ska. Hoppas ju verkligen på att få veta kön!! Spelar ingen roll vad det är för kön men man kan ju mer visualisera hur det kommer bli. Nu ska jag äta frukost *kors i taket* eller försöka. När barnen är hemma sitter jag med vid varje måltid och pillar i mig lite. Hoppas ni alla har haft en bra helg för det har vi <3
Ett barn som sparkar
En känsla som man aldrig kan förklara för någon. Jag blev tårögd och lite fundersam första gången jag kände något i magen så jag sökte på google på den känslan jag hade och de visa sig att det kunde va bebisen. Men nu kan vi verkligen prata om att det lilla knytet rör sig där inne. Just nu sitter jag med datorn i knät och jag får pausa med skrivandet från och till för att den lilla rör sig så jag skyndar mig med handen till magen men ändå hinner jag inte. Var som igår då Johan låg med handen på magen och försökte kände känna vårt barn. Men klart den inte rörde sig då men när Johan hade somnat då var det som ett flipper spel där inne <3 Nu är det bara 5 dagar till nästa UL. Hoppas de kan se vad det är för kön. Men kan de inte det så blir det ett besök till crocus inom en snar framtid. Dit ska jag hur eller hur för man får en cd-skiva med inspelat ultraljud på som jag verkligen vill ha och så går de igenom bebisen från topp till tå grundligt. Detta kostar 900 men det är värt varje öre tycker jag. Så nu blir barnet i magen kallat knytet fram tills onsdag om vi får veta könet då. Vem vet då blir det ett nytt smeknamn. Vissa människor missunnar mig detta barn av ren svartsjuka. Och de andra resterande är så sjukt underbara och vill följa graviditeten i detalj. Jag önskar alla som vill få barn ett barn. Denna känsla nu när alla besvär är borta är underbar. Det är ovant med rörelserna i magen men samtidigt helt underbart. Jag längtar tills johan kan känna rörelserna lika kraftigt som jag. Då kan vi ligga där på kvällarna och le fåningt över det vi skapat av kärlek. Känns löjligt att kalla det kärleks barn med det är vad det är. Vi skapade dig av ren kärlek. Det är som jag säger till de som har tyckt att man skulle ha väntat. Vad skulle vi ha väntat på? O lycka? missär? Varför inte skaffa ett barn när man älskar varandra så högt att inget annat är mätbart med det? Som jag säger till Johan vi skapade ett barn av kärlek och inte av missär som många andra gör. De skaffar barn med någon som de knappt känner eller för att hålla en kille kvar. Är det rätt anledning? Finnns inget jag inte kommer kunna göra sen bara för att jag har barn. Och framför allt finns inget jag vill göra utan våra barn. De tillhör oss och vi är en familj. Jag har hellre familje minnen än undra vart barnen är när man kollar på kort. Se om det blir nästa gång barnen kommer som vi berättar för dem. Än så länge vet de inget då vi ville vänta tills efter detta UL då vi vet att allt är bra till 100 %. Och sen kan inte barn visualisera heller med tid. De vet inte hur länge 4 månader är. De kan bara tycka det är lång tid. Men vi får se vad deras reaktion blir. Johan ska filma dem i alla fall = ) Tror Benjamin kommer säga att han vill ha en hund för det är vad han säger när vi frågar honom vad han skulle tycka om jag och hans pappa fick barn "jag vill ha en hund" Men det får han inte förens han kan plocka upp bajset efter hunden då har jag lovat honom en hund. Men det kommer nog dröja då de tycker det är väldigt äckligt. Nej nu kom mina två andra prinsar hem så nu ska vi sätta oss på altanen och dricka kaffe innan Johans pappa och hans fru gunilla kommer på taco kväll <3
Drömmar
Har haft väldigt mycket konstiga drömmar inatt. Intensiva så det känns som om jag sprungit ett maraton. Men nu är jag vaken i alla fall och Jonathan har precis ätit sin frukost så snart dags att borsta tänder och gå till skolan med honom. Hade en bra dag igår och hoppas på en bra idag med. Glömde nästan vi grillade igår!! Ååå så gott det var.Får se vad dagen fylls med. Hoppas ni alla får en bra dag <3
Vädret tar rekord
Sitter på altanen och solar ansiktet. Kroppen mår liiiite bättre av värmen . Cyklade upp till affären förut och köpte mjölk då den var slut så det fick bli dagens motion. Underbart väder som ska tas vara på!! Maria har varit här idag och druckit kaffe . Tycker det är trevligt att vi ses som vi gör. Och hon har inget emot att ta sig hit. Idag tog hon till och med taxi för att hinna träffas. Vänskap till Max!! Nu ska jag sitta och njuta av solen tills mina pojkar kommer hem <3
Lycklig familj sticker många i ögonen
För snart 2 år och 10 månader sen så blev jag singel efter ett destruktivt förhållande som jag hade haft i nästan 3 år. Förhållandet som jag hade skulle aldrig ha lett någonstans då min dåvarande inte hade några som helst verklighets grundande drömmar. Han levde som en 15 åring. Man fick tjata på honom att gå upp och då slogs han och skrek som en 3 åring. Han tjänade inga pengar att tala om och han drog ner mig i skiten totalt. Alla sa till mig att lämna honom för han var en stor skit. Till och med hans egna vänner men jag stanna gång på gång på gång. Men efter det tog slut så har mitt liv bara gått framåt och framåt. När jag blev singel så gick jag in på dejting sidor. Kände mig mer vilsen där är någonstans tror jag. Men hittade i alla fall en man som jag tyckte var så heeettttt. Så jag tänkte vad har jag att förlora? Så jag skrev att jag tyckte han var snygg tror jag och något mer. Detta ledde till kontakt på msn som sedan ledde till låååånga telefonsamtal varje dag och många sms. Efter att jag fått mod nog så åkte jag in och träffa denna kille. Han var lika underbar som på alla sms och telefon samtal om inte ännu bättre. Jag föll pladask rakt upp och ner den dagen där den 20 november 2009. Vi träffades varannan helg då han hade två barn som var hos honom varannan vecka. Och han ville vänta med att presentera dem tills vi viste om vi skulle inleda ett förhållande eller inte. *porrigt*. Denna man lever jag tillsammans med idag. I år har vi varit ett par i 3 år. Vi har haft våra dalar som jag har nämnt tidigare pga av andra människor. Jag ska tillägga att vi har bråkat 2 gånger under dessa 3 år! Klart vi är oänse ibland men vi bråkar inte. Man måste få ha olika åsikter även om man lever ihop. Det är ju det som är det fina med människor alla är vi olika. Att jag och Johan är lyckliga och har en underbar familj tillsammans stör många!! Och jag förstår inte vart folks problematik ligger i detta? Är det svartsjuka? Eller bara ren idioti?
Jag ska också ta upp barnens mamma Maria. Denna tjej hade jag såna tankar och hat gent emot. Jag ville aldrig se henne och bara få bort henne från vårt liv. Vi bråkade i 2 år och jag hade inga som helst planer på att vilja lära känna denna hemska människa! Jag ville som sagt bara få bort henne! Det hon hade fått höra om mig tjejen som levde med hennes barn vara bara hemska saker att jag bott på behandlingshem och att min pappa mördat min mamma. Dessa två stämmer men behandlingshemmet var ett HVB hem vilket inte är för missbruk som hon kanske trodde. Ja min pappa har skjutit min mamma men frågan är om vissa skulle handla om som honom då hans barn var i fara? Marias och min vänskap som vi har idag är något som så många är emot. Jag fick en anonym kommentar på min förra blogg och då skickade jag ett argt sms till henne och sa att nu är det bra. Var på hon ringde upp och vi pratade i ca 30 minuter. Men efter att vi lagt på vart jag mer nyfiken på denna hemska människa. Ja tänk er tankarna i huvudet då. Nyfiken på någon man inte vill lära känna. Vi började prata mer och mer. Och idag skulle jag vilja säga att vi är väldigt goda vänner. Även syskon till mig har försökt förstöra våran vänskap. Det var senast idag en av dem smuts kasta mig till henne. Grattis du lyckades verkligen =) Och det var ett annat syskon som berätta om mamma och HVB hemmet. Förstår ni då hur mitt liv kan sticka så många i ögonen? Jag lever ett underbart liv vilket irriterar många. Jag och min man älskar varandra högt och lågt och vi har inga som helst planer att ändra detta pga av andra människor idioti. Vi väntar ett gemensamt barn vilket är så underbart vacker och fint. Varje kväll smörjer han min mage och lägger händerna på min mage så fort han får chansen<3 Angående min och Marias relation klart det irriterar folk. Men enbart de som är avundsjuka. Skulle ni kunna va en sån stolt person och säga att jag la mig i en diskution? Det kan vi!"!!
Idag kommer maria!! Ska bli lika trevligt som alltid!!Se vi kan till och med sitta nära varandra ;)
Min älskade familj!! Lycka,kärlek, tillhörighet och trygghet det är vi <3
Denna bild har Maria tagit hemma hos sig när vi var hos henne i skäggetorp och åt middag med alla. Super trevlig kväll och Marias andra son Lukas som sitter längst till höger är en underbar killle han med som sovit hos oss två gånger och fler ska det blir <3
Jag ska också ta upp barnens mamma Maria. Denna tjej hade jag såna tankar och hat gent emot. Jag ville aldrig se henne och bara få bort henne från vårt liv. Vi bråkade i 2 år och jag hade inga som helst planer på att vilja lära känna denna hemska människa! Jag ville som sagt bara få bort henne! Det hon hade fått höra om mig tjejen som levde med hennes barn vara bara hemska saker att jag bott på behandlingshem och att min pappa mördat min mamma. Dessa två stämmer men behandlingshemmet var ett HVB hem vilket inte är för missbruk som hon kanske trodde. Ja min pappa har skjutit min mamma men frågan är om vissa skulle handla om som honom då hans barn var i fara? Marias och min vänskap som vi har idag är något som så många är emot. Jag fick en anonym kommentar på min förra blogg och då skickade jag ett argt sms till henne och sa att nu är det bra. Var på hon ringde upp och vi pratade i ca 30 minuter. Men efter att vi lagt på vart jag mer nyfiken på denna hemska människa. Ja tänk er tankarna i huvudet då. Nyfiken på någon man inte vill lära känna. Vi började prata mer och mer. Och idag skulle jag vilja säga att vi är väldigt goda vänner. Även syskon till mig har försökt förstöra våran vänskap. Det var senast idag en av dem smuts kasta mig till henne. Grattis du lyckades verkligen =) Och det var ett annat syskon som berätta om mamma och HVB hemmet. Förstår ni då hur mitt liv kan sticka så många i ögonen? Jag lever ett underbart liv vilket irriterar många. Jag och min man älskar varandra högt och lågt och vi har inga som helst planer att ändra detta pga av andra människor idioti. Vi väntar ett gemensamt barn vilket är så underbart vacker och fint. Varje kväll smörjer han min mage och lägger händerna på min mage så fort han får chansen<3 Angående min och Marias relation klart det irriterar folk. Men enbart de som är avundsjuka. Skulle ni kunna va en sån stolt person och säga att jag la mig i en diskution? Det kan vi!"!!
Idag kommer maria!! Ska bli lika trevligt som alltid!!Se vi kan till och med sitta nära varandra ;)
Min älskade familj!! Lycka,kärlek, tillhörighet och trygghet det är vi <3
Denna bild har Maria tagit hemma hos sig när vi var hos henne i skäggetorp och åt middag med alla. Super trevlig kväll och Marias andra son Lukas som sitter längst till höger är en underbar killle han med som sovit hos oss två gånger och fler ska det blir <3