Mycket har hänt

Vet inte om jag skrev det sist men har haft magkramper på nätterna. Natten som var sov jag hela dagen och magen har inte gjort ont. Var ju inne på kvinnokliniken och gjorde vaginalt ultraljud. Då fick jag veta att hinnan i livmodern hade blivit tjock som den blir vid en graviditet. Dock syntes inget hjärta ännu så ska ju tillbaka nästa vecka för nytt ultraljud och blodprov för att se att hormonerna stiger. Jag var tom efter det mötet. Hade redan bestämt mig att det skulle försvinna så när hon säger att allt ser ut som det ska i denna vecka så blev det blandade känslor. Jag var nere resten av den dagen men har nu bestämt mig för att så länge ingen blödning syns till så är jag gravid och ska bli mamma:)
Det är svårt att se att det kommer gå bra då det är många veckor kvar innan den första risk zonen är över. Men jag försöker tänka positivt och glädjen över det vackra som växer inom mig kommer komma då oron släpper och jag ser mitt barn om inte redan när jag ser hjärtat slå hårt och intensivt! Jag är nu i vecka 5! Nu ska jag kolla lite andra mamma bloggar och sen sova gott. Och hålla tummarna att inga fler kramper kommer under natten.
Pöss och god natt


ångest

Ja i förrgår natt så vakna jag av smärta och skrik. Det värkte i magen något fruktansvärt och det kändes som om jag skulle spy. Så upp till toaletten och där satt jag den närmsta timmen. Tårarna rann och smärtan gjorde så jag skrek. Efter ca en timme så tog jag mig tillbaka till sängen och somnade av utmattning av alla krämper. Så igår så ringde jag till kvinnohälsan för att kolla om jag behövde kolla upp min smärta jag haft. Fick till svar att jag borde åka upp på en gång. Ringde då till kvinnokliniken och fick en tid. Min sambo kom och hämta mig och vi åkte upp. Fick lämna urin vilket var för att kolla infektioner. Inga infektioner och på gyn undersökningen så kunde de inte konstatera att något var fel. Hon såg att slemhinnan i livmodern var tjockare som den blir vid en graviditet och hon tyckte hon såg ett tomrum. Hon trodde jag var i vecka 4+4 så ska tillbaka nästa vecka för nytt ultraljud samt blodprov för att se om graviditetets hormonerna stiger samt om de kan se hjärtljud dock ska detta kunna ses tidigast veckan 6. Så vi får se kanske blir tre tider hos kvinnokliniken. Det känns fruktansvärt jobbigt att från att få reda på att man är gravid till att hamna där jag är nu med funderingar och oro. Jag känner mig inte gravid längre för det finns för stora möjligheter att det försvinner. Jag har skrivit om min oro tidigare och nu är det extrem. Vakna i natt igen med dessa kramper så jag hoppas verkligen att detta inte är på väg att bli ett missfall utan att det är min kropp som ställer om sig. Finns det någon som är i samma situatiion som mig? Snälla hör gärna av er så kan vi dela tankar kring detta som vi går igenom just nu!!

Ha en bra dag alla!

Roligt att se

Att så många följer min blogg! Dock inte många som lämnar kommentarer. Om ni kickar in lämna gärna kommentarer så jag kan ta mig en titt på era bloggar och kanske följa dem också. Har ett rätt brett intresse så mycket andra skriver till talar mig och resulterar i att jag följer deras blogg. Bloggar skriver man ju för att dela med sig av tankar och funderingar och lite för att få andras synpunkter på saker och ting.

Som jag har skrivit tidigare så skriver jag denna blogg pga av att jag vet att det är många tjejer där ute som delar samma rädsla längtan glädje och besvikelse som mig själv. Jag trodde dock att jag skulle ha denna till att skriva allt negativt med att försöka och att den skulle bli väldigt dyster. Men nu sitter jag här gravid och lyckligare än på länge. Nu går jag runt och drömmer om hur det kommer bli att se min bebis i magen. Att verkligen se att det finns ett liv där inne. Då jag blev gravid för ca 2 år sedan men fick missfall så lever jag med en konstant rädsla! Den är inte hela tiden utan kommer och går. Och det hjälper att läsa andras tankar kring detta och se andra som har varit i samma sitts som mig LYCKAS! Det här med att skapa ett liv bära ett liv och sedan få hålla det är något jag önskar alla som vill ha det. Jag önskar inte ens min värsta fiende att inte kunna få barn utan snarare raka motsattsen. Jag satt för ca 5 år sedan  i ett väntrum och skulle göra en abort. I detta väntrum sitter det ett par i kanske 30-40 års åldern och pratar om provrörs befruktning. Jag kände mig hemsk som satt där och hade haft oskyddat sex och skulle ta bort ett barn som de verkligen försökte göra allt för att få. Jag satt tyst och sa inget. Då kommer det en annan tjej och sätter sig. Hon pratar i telefon och säger saker som "nej jag ska bara ta bort denna unge inom mig" vill inte ha någon unge som bara skricker skiter och sover" vem skulle förstöra sig kropp på det visset liksom" jag sitter där ser hur paret ser mer sorgsena ut nu än innan. Jag ville skälla på den tjejen som prata i telefon men jag gjorde det inte.

Usch hemska människa! såna som ni borde skämmas.

Har haft lite ont

Har haft ont i magen de senaste dagarna vilket har skrämt mig rätt bra. Och smärtan har suttit ungefär vid äggstockarna! Så jag har haft svårt att sova på nätterna så har varit riktigit trött. Men i natt har jag sovit men har väldigt ont i ryggen. Jag har ju sjukdomen fibromylagi me ingen ska hindra mig från att leva så gott jag kan! Så snart ska jag gå och lämna jonathan på skolan och sen ska jag hem och vila tills Maria kommer vid 11 tiden.. Hoppas ni har en bra dag gått folk,,

Bokad inskrivning

Igår så ringde jag till kvinnohälsan och fick bokat inskrivningsmöta. Så på tisdag ska jag dit på iskrivning och den 29 december är första ultraljudet. Dock trodde de att jag inte blev gravid denna månaden utan förra månaden vilket skulle göra mig i vecka 6 nu. Jag hoppas verkligen att de har rätt då det innebär att dessa första månader som löper större risk för missfall går över så snart som möjligt då jag fick missfall för två års sen när jag också hade en planerad graviditet. Så nu är jag redan nervös för tisdag trots att det bara är inskrivning. Men det kommer gå bra och det kommer kännas underbart om min graviditet går bra och jag får se min bebis i December och kan berätta för ALLA släkt och vänner att vi väntar barn. Just nu har jag enbart berättat för mina vänner de jag känner kan stötta mig och vara ett skydds nät ifall graviditeten får ett snabbt slut.

Nu ska jag fortsätta mysa med godis och karl i soffan till arga snickaren och efter det Greyan <3

konstigt

Konstig känsla är det som jag upplever idag. Att längtan och ha som krav att jag ville bli med barn och nu efter ca 5 år så är jag gravid. En graviditet som var planerad. En graviditet som jag har drömt om så länge. Ja det är tidigt att ropa hej och jag gör det inte. Men känslan av att den kom och att jag kan vara på god väg att förverkliga min ända sanna dröm som jag har haft sen jag var liten är skrämmande. Det är skrämmande att faktiskt vara där jag har drömt om att vara. Det är konstigt att tänka tanken att bli mamma. Jag slutatde med mina p-piller orgametril den 1 oktober. Gjorde ett graviditets test den 20 oktober och blev besviken gjorde ett till för en vecka sedan och det var också negativt och det negativa testet fick mig att sluta tänka, sluta dröma och sluta hoppas. Och nu en vecka senare så vända allt och jag har nog inte riktigt förstott det ännu. Det kommer ta ett tag att bearbeta att jag faktiskt är gravid. Jag vet att nu när man väl har blivit gravid så ska man ju inte gå och oroa sig för missfall men klart man gör det. Klart oron finns även om den totala lyckan inte är här ännu. Den kommer komma men samtidigt är jag rädd att hoppas på något som känns så långt bort med alla faror som faktiskt finns innan man når "slut destination"...

Nu ska jag ta och kolla film och njuta och försöka acceptera tanken på att jag faktisk är gravid..

Skrämmande men samtigit så sjukt underbart <3
Alla som läser och som också vandrar på denna väg. Jag håller tummarna för er och jag säger nu mera som alla andra det kommer när tiden är rätt =)



Lycka som ej går att beskriva med ord!!


Ja inte långt gången. Men jag är gravid! Och jag är så sjukt lycklig!!!

Frustrerande

Ni vet den där känslan när man längtar efter något så pass mycket så man får nästan en negativ inställning till det för besvikelsen är för stor att hantera om det inte händer?
Den känslan har jag fått..

Jag gjorde precis ett grav test!


Visst är det två streck på denna sticka??? Från att börja skriva detta inlägg med en negativ inställning till dena otroliga känsla i slutet.  Nu ska jag göra mig i ordning för att åka ner till stan och inhandla några till då jag vill göra ett i morgon bitti med morgon urinen och sen ett om ett par dagar för att verkligen se om det är så att jag precis har inlett en graviditet!! Om detta är fallet så kan jag bara beskriva känslan med ett ord! Otrolig lycka!!

Negativ

Ja jag var dum nog att göra grav testet igår. Och det var negativt. Blev besviken och ledsen då jag verkligen längtar efter ett litet knyte. Jag tror att min längtan efter bebis kommer att mindska när jag blir gravid och kan njuta av att veta att min bebis växer där inne och jag kommer kunna följa den hela tiden=) Men igår var jag ledsen och besviken trots att jag var säker på att det inte var något. Men klart man hoppas när man verkligen vill.


Hur gör ni som också vill ha barn för att stå ut med det negativa svaren?

enligt planen

Ja jag hade en plan att göra ett gravtest nu denna vecka. Köpte två stycken igår men drar mig för att göra det pga besvikelsen om det är negativit. Men samtidigt finns det ju en väldigt stor nyfikenhet. Vi får se om jag tar det eler om jag väntar och ser om mensen kommer..

skräcken smyger sig på..

För ett par veckor sen ladda jag ner ett program till telefonen som heter woman log. I detta program så kan du lägga in när du har din mens och så räknar den atomatiskt när du ska ha ägglossning och nästa mens. Tänkte först att det säkert inte komma funka men varför inte funka? När jag fick min mens så la jag in det och den räkna ut när jag skulle ha ägglossning beställde hem ägglossnings test och testade på den dagen som programet rekommenderade och det stämde överens på dagen. Nu är det ca 2 veckor kvar till mens och tankarna börjar snurra har det tagit sig eller inte. Ska jag hoppas eller bara låta bli att tänka på det. Men hur eller hur så finns tankarna där en lycka men samtidigt en enorm ledsamhet ifall det inte tar sig. Klart de är lite extremt att tro att det tar sig två månader efter att ha sluttat med p-piller. Men då jag tog ut min p-stav för ca 2 år sen för att bli gravid så blev jag det på en gång månaden efter var jag gravid. Utan ägglossnings tester och tankar över när man skulle testa och så. Så ja jag kanske är lite naiv men klart jag längtar och vore det inte underbart att få ett plus nu till våran 2 års dag samt förlovning?
Vore det inte det mest underbara som skulle kunna hända i slutet på detta år?
Saknaden är enorm och har varit det i många år. Så ja jag kommer hoppas och jag kommer tro. Men blir det inte nu så kommer jag bli väldigt besviken men det kommer när det kommer. Om jag inte blev besviken så skulle det kännas fel för någonstans skulle jag ju inte vilja ha barn då ?

Vad tycker ni? ser att jag har två som följer mig blogg välkomma och skriv gärna kommentarer <3


Ja nu ligger jag här och tankarna är mer v...

mms_img-10442641 (MMS)

Ja nu ligger jag här och tankarna är mer vilda en tama. Jag var så inställd på att testet jag gjorde idag skulle bli negativt att jag fick någon slags chock tror jag. Och det var nog inte glädjen över att ha ägglossning utan snarare lättnad över att inte bli besviken. Tankarna snurrar kring hur det kommer kännas att äntligen få bära sitt barn i 9 månader men också kring hur min familj som jag alltid velat ha kommer se ut. Jag har turen att ha två barn i mitt hem redan. Min sambo Johan hade redan två pojkar sen innan vi träffades. De är två underbara små killar och jag älskar och uppfostrar dem som om de vore mina. Oron över missfall eller missbildning finns också i tankarna då jag fick missfall i ca 9 veckan för 2 år sedan och för att jag har sjukdomen endometrios (cystor)..men nu ska jag försöka att sova lite för i morgon är båda pojkarna hemma hos mig då de har studiedag..natti natti


tankar kring gårdagen

ja tankarna är mer vilda än tama just nu. Jag var så inställd igår på att testet jag gjorde skulle bli negativt att jag fick någon form av chock när det var positivt. Och det var inte glädje över att ha ägglossning utan snarare lättnad över att inte bli besviken igen. Jag har en oro en tanke hela tiden att jag kommer inte bli gravid eller att något kommer bli fel om det tar sig. Jag vet att folk säger saker som att man inte ska tänka på det och så vidare. Men hur ska man kunna låta bli när ens dröm håller på att bli sann?
Jag går till läkaren med jämna mellan rum då jag utreds för fibromylagi vilket är en muskel och led sjukdom. Just nu är jag sjukskriven och kommer troligtvis att förbi det ett tag framöver. Dock har jag läst mycket angående sjukdomen och hur en graviditet påverkar den. Och jag skulle vilja säga att det är 50/50 på om deras värk har blivit bättre eller sämre. Jag är redo att ta den risken i alla fall för att uppnå min dröm att bli mamma. Jag har själv inte haft min mamma sedan jag var 4 år gammal så att få möjligheten att älska och uppfostra ett barn med kärlek och omtanke kommer passa mig perfekt =)
Lite kort på pojkarna i mitt liv.
Johan har två barn sen innan dessa sötnosar

Benjamin 4 år               Jonathan 6 år

Och detta är min underbara man och livs kärlek




Test positivt

Min underbara man köpte ägglossnings test till mig förra veckan. Men jag har inte tagit något förens igår då jag har laddat ner en app till telefonen ja jag vet löjligt men varför inte testa? Så igår stod det fertilitets prognos. Tog ett som inte visa något. Men så tänkte jag att jag testar idag med. Och vad visa det? Jo positivt på ägglossning. =)



Så idag kan jag inte säga annat än att jag är glad. Låter lite konstig att bli glad över ett ägglossnings test men samtidigt så har jag inte haft mens på över 2 års tid vilket kunde ha gjort så att det hade tagit ett tag innan mensen och ägglossningen skulle komma tillbaka. Så ja jag är glad och jag tänker behålla den glädjen så får vi se om det tar sig nu eller inte. Men jag tänker positivt och håller tummarna..

Välkommen

I denna blogg kommer jag att skriva angående min resa till att bli mamma. Jag och min sambo har kommit fram till det att vi ska skaffa barn och just nu väntar vi bara på ett plus tecken på stickan. Så i denna blogg kommer ni att få följa mig i mina känslor,tankar och till viss del min mans känslor. Anledningen till att jag skriver denna blogg är för att jag vill dela med mig av en resa som många av oss går igenom. Ingen har sagt att den ska vara lätt men samtidigt kanske vi kan stötta varandra och hjälpa varandra genom den tiden då vi går igeonom denna resa. Ni som redan har fått barn är mer än välkomna att ge tips och råd också. Hoppas att ni kommer finna min skrivning intressant och att vi kan dela tankar och funderingar glädje och sorg.