Första semestern tillsammans
Allmänt
Augusti 2013
Exeggutor.seEnsam är stark?
22:22:29 | 
Har aldrig trott på att man är starkast ensam men mitt livs gång säger något helt annat! Jag har hela mitt liv mött motgångar. Och de har inte varit de minsta man kan möta på genom livets gång men jag har rest mig varje gång och på något vänster tagit mig framåt. Hur ni definerar framåt kanske inte är samma som mig. Ni kanske mäter de i pengar och framgång inom arbetet. men för mig innebär framåt att inte ge upp utan trots allt fortsätta kämpa!
Idag tänkte jag skriva om något som tynger mitt hjärta varje dag! Min son Noah Adolfsson!
Min älskade lilla ängel som saknas i mitt liv varje dag. Varje dag tycker jag att de saknas ett barn. Det är en stol vid matbordet som är tom som inte ska vara de...
Jag vill inte att varken sorgen eller längtan efter honom ska försvinna för då kanske jag glömmer honom men denna enorma smärta som jag har haft i hjärtat sen den dagen då jag fick veta att min älskade ängel inte skulle komma till oss så försvann en del utav mig. Jag drömde om detta lilla mirakel varje dag innan han ens blev till. Längtade efter att få skapa en underbar ängel som skulle kunna få allt jag inte fick och de jag värderar högst KÄRLEK! Jag mins den dagen jag satt här hemma och kände hur något i kroppen var annorlunda och jag började tänka att jag kanske mot alla odds blivit gravid. Att min högsta önskan kanske hade gått i uppfyllelse?
Jag testade och stickan visade positivt. Jag minns hur jag log för mig själv och kände en enorm lycka rusa genom kroppen. Jag åkte direkt till stan och köpte flera test för detta måste vara sant. Och visst var de det. Jag fick veta att jag väntade en underbar liten kille. Jag började fantisera om hur han låg i mina armar och hur jag fick se honom för första gången. Hur han skulle bli när han blev större. Hur hans skratt skulle låta..Hur han skulle leka ute och hur jag skulle le bara av att se honom...
Men ALLT raserades! allt jag trodde skulle ske vändes till smärta istället för glädje! Jag las in kl 08,00 på morgonen. Jag låg med enorma smärtor i 7 timmar innan jag sa okej till ryggmärgsbedövning. Jag tyckte jag var värd smärtan som denna förlossning innebar. Denna smärta var inte för att åka hem med min älskade son utan för att avsluta hans liv....Det var de värsta man kan göra de jag fick göra. Just där och då visade jag inga känslor jag tror inte jag fällde en tår under tiden på förlossningen. Vid 12 tiden hörde jag johan säga "maria ska till vetrinären med katten så antingen måste vi fixa barnvakt eller ta barnen i morgon"
Vi åkte hem på kvällen vid 20,00 fortfarande ingen tår.. bara enorm tomhet...
Morgonen därpå hämtade vi hem barnen..Det fanns inte tid för mig att sörja..Jag var tvungen att ta hand om johans barn... Jag var tvungen att skjuta de hemskaste jag varit med om för att sätta någon annan i centrum...
Och jag gjorde de!! Jag FICK inte sörja. Jag var tvungen att vara något jag inte va...jag var tvungen att vara glad,,neutral.. när allt jag ville var att skrika...gråta....hata......sörja....
Man blöder ju efter en förlossning så varje gång jag var på toa så såg jag ju blod..Blod som kom för att jag fött noah..Blod.....
Jag fick lägga undan allt som hade med Noah att göra bilderna på hans fötter och händer...Ultraljudsbilderna...
För barnen kunde ju inte se de...Min son försvann på mindre en 1 sekund för alla förutom för mig... Han finns varje dag som en stor tomhet i mitt hjärta. Jag skulle ha älskat honom och skyddat honom inte begrava honom och sörja honom... Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna acceptera att han inte kom till världen...Jag vet inte hur jag ska hantera förlusten av honom...Jag vet bara att varje dag plågas jag av det som har hänt och varje dag reser jag mig upp och går upp trots de som hänt..
Att mista ett barn är de värsta jag någonsin upplevt och min älskade son kan aldriga talas för lite om! Han fanns och ska inte raderas. Han har en födelsedag 26 mars och han är min son vad alla andra än säger. Mitt hjärta säger att jag är hans mamma. Men enligt lag så föddes han 1 vecka förtidigt för att bli registrerad som min son!
Inte en ända bild på dig kommer försvinna älskade Noah. Mamma tittar på dem ibland och tillåter sig själv att bryta ihop! Min älskade lilla ängel jag hoppas verkligen du har de bra där uppe och jag tänker på dig min ängel varje dag och saknaden efter dig är enorm varje dag och smärtan dunkar i bröstet varje andetag jag tar!!
Trackback