Ja nu ligger jag här och tankarna är mer vilda en tama. Jag var så inställd på att testet jag gjorde idag skulle bli negativt att jag fick någon slags chock tror jag. Och det var nog inte glädjen över att ha ägglossning utan snarare lättnad över att inte bli besviken. Tankarna snurrar kring hur det kommer kännas att äntligen få bära sitt barn i 9 månader men också kring hur min familj som jag alltid velat ha kommer se ut. Jag har turen att ha två barn i mitt hem redan. Min sambo Johan hade redan två pojkar sen innan vi träffades. De är två underbara små killar och jag älskar och uppfostrar dem som om de vore mina. Oron över missfall eller missbildning finns också i tankarna då jag fick missfall i ca 9 veckan för 2 år sedan och för att jag har sjukdomen endometrios (cystor)..men nu ska jag försöka att sova lite för i morgon är båda pojkarna hemma hos mig då de har studiedag..natti natti