Barnuppfostran

Något som vi är många som delar. Men alla har vi olika syn på hur den ska göras. Jag var nära nyss att skriva att det finns inget rätt och fel. Men det gör det verkligen!! Jag menar aga m,m det är något som ALDRIG borde förekomma! Men jag tänkte dela med mig av mina tankar kring barnuppfostran och se om man kan få lite synpunkter från er som läser om jag är helt fel ute. Eller om det är något mer man kanske ska tänka på.
Jag skriver några punkter som jag anser är grundläggande principer i en bra barnuppfostran.

*Säga till era barn att ni älskar dem VARJE dag
*Lära dem vad rätt och fel beteende är
*Att inte skylla på saker för att inte ta tag i ett barns dåliga beteende
*Lära barnen att kärlek är något fint
*Att man sitter vid matbordet och äter tillsammans
*Att vara tacksamma
*Att man sköter sin hygien
*Man ska aldrig säga "du är dum" utan att man säger "det du gör nu är en dumhet men jag älskar dig"
*Att man ska respektera sina medmänniskor
*Att man lyssnar på sina barn
*Att man verkligen engagerar sig i sina barn
*Att det är okej för barnen att ha känslor alla känslor är "okej"
*Få barnen att känna trygghet i hemmet
*Lära barnen att de duger PRECIS som dem är
*Lära barnen innebörden av förlåt

Jag tänkte jag ska skriva varför dessa punkter är viktiga enligt mig. Att berätta för sitt barn att man älskar dem det ser jag inte som någon alternativ utan en självklarhet! Alla vill vi känna oss älskade stora som små. När man skaffar barn så tar du på dig ett ansvar som du aldrig kan säga upp. Du ska forma en annan människa till att bli en person med bra värderingar och förutsättningar och självklart måste de veta vad som är okej och inte. Vi tolererar inga slag över huvudtaget eller att man höjer rösten till varandra till exempel. Det är ett beteende som ALDRIG ska förekomma. Om vi tolererar att de slår varandra eller på oss här hemma vad säger att de inte gör det på någon annan? Det finns många familjer där föräldrarnas förhållande (eller den man bor med) inte är bra och de visar inte barnen att man kan kramas,pussas och säga att man älskar den andra. Detta är något som jag och Johan ofta gör här hemma. Vi pussas och kramas och säger att vi älskar varandra öppet inför barnen för att de ska se att kärlek är något fint och att det är okej! Att man sitter ner och äter tillsammans ja klart det är viktigt. Det är en gång om dagen som hela familjen är samlad och man kan prata om hur dagen har varit men då får man också tänka på att respektera den som pratar och de andra får lyssna. Men där kommer ju respekten för andra människor in också att man inte avbryter någon samt lite tålamod att man får vänta på sin tur. Något vi värderar här hemma är måltiderna tillsammans där alla får berätta om sin dag och vad de har på hjärtat. Tacksamhet är jätte viktigt att man lär barnen att vara då detta skapar en väldigt stor grund för framtiden och till och med när de blir vuxna hur de kommer att behandla andra. Vi sticker inte under stolen med att det finns de som inte har tak över huvudet och så vidare men vi säger det inte på ett nedvärderande sätt till barnen utan upplyser dem att det finns de som inte har det ens i närheten av det vi har. Jag älskar barnprogrammet om sjuka barn som är en gång i veckan (boolibumpa) Barnen sitter som klistrade och tittar på det och ställer frågor. De vet att det finns de barn som inte kan springa m,m. Angående hygienen så tycker jag det är super viktigt! Jag kommer ihåg när jag gick i skolan och det var en kille i min klass han blev ordentligt mobbad av de andra på skolan för att han luktade illa. Han luktade katt kiss och hade ofta smutsiga kläder på sig. Jag tror inte han fick någon bra läran om hygienen. Visste ni att det är grundläggande hur barnens tänder blir redan under dessa första år? så är det dumt att berätta om tandtrollen? Nej jag tycker inte det. Något min älskade lärde mig när jag träffade honom som han sa! "kritisera aldrig barnet utan beteendet" och det tycker jag är prefekt! Man ska aldrig säga du är dum utan det du gör är dumt! Det har inget med barnet i sig att göra utan att den har ett felaktigt beteende. Något jag aldrig tänkt på innan jag träffa Johan. Att respektera sina medmänniskor med det menar jag tex att säger någon "Nej jag vill inte leka" nej men då måste de respektera det. Man kan aldrig tvinga dem att leka med varandra så en annan får husefrid. Likadant Jonathan säger ofta att han vill vara själv på sitt rum. Ja då får Benjamin respektera det och låta Jonathan vara. Där har ni ett väldigt bra exempel på att respektera varandra. Att lyssna på sina barn är det samma som tidigare inget alternativ utan ett måste. Hur ska du annars veta vad ditt barn tycker om saker och ting? Du vill väl att ditt barn ska ha det bra men om barnet inte säger det själv vad är det som säger att h*n har det?! Att man engagerar sig i sina barn menar jag som tex så har Jonathan fotboll varje lördag. Varje lördag sitter vi där och tittar på honom när han spelar och kommer göra det så länge han vill! engagerar oss också i vad de gör i skola och på frititden. Visar stort intresse för DERAS liv. Att känslor är okej. Du kan inte säga att det inte är okej för ett barn att vara arg eller ledsen. Klart de ska få vara det men det betyder inte att ett beteende som de har när de är arga eller ledsna är okej. Förstår ni skillnaden? Att barnen ska känna trygghet i hemmet är jätte viktigt. Om h*n inte känner trygghet i hemmet så kommer en enorm osäkerhet och otrygghet fram som kan resultera i massa olika beteenden. Så var uppmärksamma på det. Att man lär sina barn att man duger precis som man är. Jag skulle ALDRIG vilja att Jonathan och Benjamin skulle känna att de inte duger för den dom är. Jag levde själv på det viset för att "passa in" och det resultera bara i ännu sämre självkänsla och självbild. Att lära barnen att förlåt är inget ord man inte bara slänger ur sig utan att man ska mena det. Alltså inte säga förlåt och två sekunder senare så gör man om samma sak. Jag har säkert glömt massa saker som vi gör och som vi har med i våran uppfostran men som försvinner i skrivandes stund. Men hur gör ni? och vad tycker ni om det jag har skrivit?





vet inte hur du tänker helt kring det med att tvinga barnen att leka med varandra. självklart ska man respektera deras vilja till viss gräns, men samtidigt tycker jag själv att det är viktigt att de leker med varandra, för sen när de växer upp kommer de få umgås med folk de inte alltid gillar utan ett val, då är det lika bra att sätta in det från början, man får inte alltid sin vilja igenom.

dessutom att leka med varandra så lär dom sig att integrera med varandra, respektera andras åsikter och lära sig leka på andras vilkor osv osv =)

för övrigt håller jag med dig i det mesta =)

2012-04-02 | 16:27:15

Ja där är vi oense. Jag eller Johan tvingar aldrig barnen att leka med varandra då det är något de får bestämma själva. Köper inte riktigt ditt sätt att se på det att tvång skulle leda till att de respekterar andra.

2012-04-02 | 16:30:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback