Det är precis vad jag är. Som jag skrev igår så har jag fått lära mig att vara observant på människor. Jag ser väldigt fort om ett beteende ändras eller om en människa säger något ovanligt. Detta har varit en bra egenskap att ha med då inget gick en förbi. Och det behöver man ha i en familj. Har man barn så måste man vara observant och lyhörd. Idag ville jag skriva om något som vi alla strävar efter och som vi alla någon gång har eller kommer få.

Förhållande
Personligen så har jag inte hållt på som så många andra och "hoppat i säng" med vem som helst. De jag har haft sex med har jag haft eller inlett ett förhållande med. Jag har aldrig förstått mig på de som anser att det är OKEJ att hoppa i säng med vem som helst. Allt jag kan tänka på är könssjukdomar eller alla konstiga samtal för att ta sig där ifrån eller skicka hem personen ifråga. Men nu till det visentliga. Det finns personer som har rätt skruvade uppfattningar angående just förhållande jag har mött kommentarer som ex

*men jag visste inte att jag inte fick hångla med honom när jag hade pojkvän

*Men det är ju upp till honom om han väljer att kyssa mig när han har flickvän

*Förhållanden ska man inte ha några gränser för

*Men de säger att de ska göra slut då är det väl okej?

Låter dessa argument okej? Jag tycker inte det. Kille eller tjej spelar ingen som helst roll. Vissa personer har inte självrespekten men då kan de väl ändå ha respekt för sina medmänniskor? Eller tänka om det vore jag vore det då okej om någon gjorde så mot mig? Men dagens människor är så egoistiska och impulsiva. Jag går efter något jag lärde mig för måååånga år sedan. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det finns vissa gränser du bara inte över träder när det kommer till mig. Gör du det mot alla odds trots vetskapen om mitt tycka ja då är det ju pay back is a bitch. Och när det kommer till känslor och mitt liv då har jag inte mycket sympati för människor om de försöker sabba för mig. Många gånger läser man serier och så vidare om tjejen är nöjd så är husefriden där =) Men idag så vill alla människor vara ALLA till lags. Detta är det mest sjuka jag har hört. Jag struntar ju fullständigt i om min chef tycker om mig som person eller någon kollega det är ju min man jag vill ska tycka om mig och älska mig. Nu menar jag inte att man ska gå runt och va hatad utan snarare att man ska lära sig vart gränsen går och vad man säger och vad det i sin tur skapar hos mot parten. Låter detta resonligt?