Jag sitter och kollar på kort som folk har lagt ut på sina magar. Jag blir helt fel av att kolla på det. Jag är ju väldigt mån om att jag inte ska gå upp i vikt och tro att det är bebisen. Men när jag sitter och kollar på kort så har de flesta i min vecka en fin kul medans jag inte har så stor alls. Visst buktar den utåt och de som sett mig naken kan väl se skillnad men ingen annan. Så är jag sen som jag ska? sägs att det är individuellt beror på gener och muskler i magen och så vidare. Men jag skulle vilja ha en vecka som då så säger det poff och magen växer så dant att man verkligen ser skillnaden. Längtan ligger där hela tiden efter den där vackra magen och sparkar och allt som kommer med dem. Eller nej inte promenaden upp för trappen varje kväll den ser jag inte fram emot med en kropp som inte samarbetar. Men tror det kommer gå att ha överseende med när det kommer till mitt växande barn. Är lite nervös för att berätta för vissa personer att vi väntar barn. Inte för att jag skäms eller något sånt utan att får jag negativ respons så kommer jag bli så arg så jag exploderar. Och detta pga att jag och Johan har aldrig bett något om hjälp med något. Vi sköter oss själva och klarar detta kanon. Så folk har ingen rätt att ha något negativt emot oss. Ja Johan har varit gift fått två barn tidigare. Men det förhållandet skulle aldrig ha hållit. De bråkade konstant och jag och Johan har varit osams 2 gånger på snart 2,5 år. Vi har det bra tillsammans och vi älskar varandra mer än någon har älskat någon förut. Dock så älskar vi ju barnen lika mycket då det är våra guldklimpar. Jag skulle ALDRIG ha övervägt att skaffa barn med Johan om jag inte trodde att vi kunde leva livet ut tillsammans. Ett barn ska ha två föräldrar det är min dröm <3