Varje dag är en dag närmare dagen jag så länge har väntat på. Varje dag kommer det närmare och för varje dag så känner jag att den delen av mig som är rädd lugnar sig. Klart det är skrämmande att jag ska bli mamma. Det vore konstigt annars med tanke på att det är ett annat liv vi pratar om. Som jag sa till Johan härom dagen. Detta är mitt barn som jag kommer vara bunden till i resten av mitt liv. Jag kan inte ångra det. Johans barn och johan kan jag lämna om jag skulle vilja. Förstår ni hur jag menar? Jag menar inte att jag vill lämna mina pojkar som jag har idag. Men det är Johans barn som han är bunden till inte jag. Men detta barn är mitt barn. Jag kommer ALDRIG skilja på Jonathan,Benjamin och det lilla knytet. Skulle aldrig tänka den tanken. Jag kommer älska dem alla lika mycket. Men just det att jag ska bli mamma känns ibland nervöst. Inte att jag inte vill bli det för det vill jag verkligen. Men att det är mitt ansvar. Jag blev nästan tårögd på inskrivningen härom dagen då jag skulle skriva på ett papper angående om de fick ta mitt blod till forskning. Då stod det här ska mamman skriva under.. Mitt första papper som mamma ;) Lycklig som bara den. Nu är det 4 dagar kvar till UL... Ska köpa ett par bilder så jag kan rama in sen för det vill jag verkligen ha. Detta ska jag minnas tills jag inte har något minne kvar <3