Som jag skrev tidigare så skulle läkaren ha ringt idag angående provet på fostervattnet. Jag har suttit i två dagar nu och bevakat telefonen men utan att den rätta personen ringt. I morgon efter att jag har lämnat Jonathan så blir det att ringa upp till ul och se om någon kam berätta prov svaret. Jag vill ha det svaret först så vi inte åker till kardiologen och han säger att detta fel antingen är lätt fixat eller växer bort och vi får tillbaka hoppet och sen får veta att den har kromosomfel. Jag klarar inte av en känslomässig berg och dalbana till. Så som sagt på telefonen det första jag gör i morgon. Så ni får med vänta som vi på svar. Vi har ordnat så barnens farmor hämtar dem i morgon efter skolan för hur eller hur så kommer det bli en väldigt jobbig dag. Får vi veta att det ej är kromosom fel så kan vårt barn fortfarande beslutet ligga i våra händer ifall vi kan rädda det. Jag trodde inte st min mamma roll skulle börja med att bestämma om han får leva eller inte. Jag är rädd inför vad som sker som vi inte kan kontrollera.