Idag ska jag på ultraljud nummer 2! Vid första ultraljudet så tyckte jag det var en evighet kvar tills detta ultraljud plus att jag var nervös för att allt inte skulle vara bra. Det var mycket som skulle hända runt den tiden. Vi skulle berätta för omgivningen att vi väntade barn vilket var väldigt nervöst då jag trodde vi skulle få lite negativa responser men inga fick vi. Alla var super glada för våran skull och längtar tills barnet kommer. Så det gick ju bra. Nu har jag gått och längtat efter detta ultraljud då vi hoppas att få veta kön på det lilla knytet. Alla är lika nyfikna som oss så det blir många sms i eftermiddag om vi får veta. Men självklart ska jag och älsklingen gotta oss i det först om vi får veta. Mycket spännande dag idag för oss. Det fanns en tid då jag inte tänkte så mycket på barn då jag och johan hade våran vardag med två barn varannan vecka och de två små sötnosarna fyllde tomrummet efter en bebis. Men när man sitter och kollar på bilder på de små liven när de inte var så gammla så kom självklart längtan tillbaka och man började spåna i hur en annan skulle göra,klä och älska sitt barn. Jag har ju alltid varit barn kär men dock haft svårt med andras barn. Johans barn träffade mig rakt in i hjärtat på en gång. Och efter detta ultraljud ska vi berätta för de små att de ska bli store bröder!! Förstår inte de som berättar tidigt för barn för de första kan de inte förstå tids uppfattningen att om si och så många månader ska ni bli store bröder. Och om något är fel och man måste ta bort det eller ett missfall händer då har man också en hel del att förklara för barnen som kan ha väldigt svårt att hantera det. Vi berättade för alla vuxna efter första ul eftersom jag ville ha stöd ifall något gick snett och jag skulle behöva ta bort barnet. Den risken finns fortfarande för varken jag eller Johan vill sätta ett barn till livet som inte har alla förutsättningar för ett bra liv. Jag skulle aldrig tänka egoistisk i ett sånt läge att ja men jag har ju bärt det nu i ett par månader och jag älskar det så vi behåller det. Nej det existerar inte. Finns det allvarliga fel eller risk för sjukdommar så kommer bebisen tas bort. Detta som jag skrev för att den inte skulle ha de bästa förutsättningarna i samhället och dels skulle jag aldrig göra så mot våra pojkar vi har idag. Det räcker med att en helt frisk bebis tar mycket uppmärksamhet tänk då ifall denna behöver konstant vård m,m. Klart det finns vissa saker som kan gå fel vid förlossning som gör att man måste stanna på sjukhuset eller att det visar andra problem. Men det är sånt som troligtvis kan rättas till då och inte få men för livet. Men nu ska jag ta och vika lite tvätt och ta hand om hemmet så gott jag kan så att tiden ska rulla på och det är dags att åka till US. Älskar er mina underbara pojkar <3