Vi var på det vanliga ultraljudet i v 12 och allt såg bra ut. Resultatet på KUB testet var så bra det kunde vi löpte 1/21 999 att vårt barn skulle ha en kromosom avvikelse. Med detta resultat och ett bra ultraljud så blev vi lugna och började mer och mer vänja oss vid tanken på att vi skulle bli en till i familjen om bara några få månader. På ultraljudet i 20 v så säger kvinnan som gör det att vi väntar en underbar liten kille. Men han ville inte ligga rätt så hon kunde inte mäta hjärtat och vi fick en ny tid följande vecka för att hoppas på att han låg rätt då. På detta ultraljud så fick jag träffa en läkare istället för det var tydligen rutin som hon sa när de inte såg allt första gången. Jag och Johan kom överens om att eftersom allt såg bra ut på det förra bara att han låg fel så skulle jag åka upp själv. Detta ångrar jag bittert nu i efterhand. Läkaren vid namn Tomas var underbar och ingav ett förtroende. Men efter att undersökningen var klar så berättar han att något är fel på vårt barn. Något med hans hjärta är inte som det ska. Han erbjuder mig ett fostervatten prov för att utesluta att det är mongolism då dessa tydligen har detta hjärtfel. Jag gjorde det direkt efter att jag ringt Johan och berättat vad som inträffat. Efter provet fick vi åka hem och han skulle ringa följande dagar med prov svaret samt en tid till kardiologen. Han ringde igår kl 10,05 för att meddela att det var inte en kromosom avvikelse så vi skulle till kardiologen kl 15,00. Hoppet kom tillbaka för en kort stund. Och ja en slags lycka infann sig men samtidigt visste vi ju inte hur det skulle gå hos kardiologen. Vi var i tid till kardiologen och kvinnan som skulle ta bilderna var jätte trevlig och skojade och fick mig verkligen att slappna av då jag nästan höll på att somna på britsen under undersökningen. Men resultaten var inte bra. Tomas som gjorde mitt fostervatten prov kommer in till oss efter att de har granskat bilderna och berättar att vår älskade prins har inte bara ett hjärtfel utan två. En förträngning i aortan samt så har han en klaff istället för två. Dessa fel går att operera men vi fick ingen mer information en så. Vi vet inte riskerna,fördelarna och nackdelarna. Det är ett stort beslut som vi står inför och vi vet inte vilket håll vi lutar åt. Varken jag eller Johan vill skapa ett liv som inte är värdigt. Och något jag avskyr är när någon säger "ja men du får ju tänka på att det är ett liv nu" Men för ****** vad är det för korkad sak att säga? jag känner det inom mig jag lever med det det är VÅRT barn. Det är VÅRT liv. Det är VÅRT BESLUT!!! Det handlar om vilket liv vi ska ge vårt barn. Vem skapar ett barn med vetskapen om att den inte kommer ha ett värdigt liv? Det kallar jag egoism så det heter duga. Vi vet inte vilket liv vårt barn kommer få ifall han kommer till livet. Vi vet inte om han kommer överleva. Och bara tanken på att de ska behöva proppa i mitt barn både smärtstillande och ångest medicin redan första veckan i hans liv känns som rena tortyren. Han kommer inte kunna säga om han har ont eller om han mår bra. Allt vi ska göra första tiden i hans liv är att lägga det i någon annans händer och hoppas att det får bra resultat. Vi har en tid på tisdag för att prata med specialist läkare hjärt kirurg samt en sköterska. Vi får se hur den kommande veckan blir och vad vi beslutar för vårt barns framtid. Det är ett hemsk val vi står inför men det är vårt val och vi kommer göra det som känns rätt för oss. Ingen annan har rätt att döma oss för det är vårt liv. Så nu vet ni vad vi går igenom. Jag är inte glad jag är fruktansvärt rädd inför vad komma skall. Som jag säger om och om igen. Det hade varit bättre om det inte hade funnits något val eller om något var rätt och något var fel men det finns inget sånt i denna situation vi sitter i..... the life is something we can live but never change in the future!!!!