Dessa tre pendlar jag mellan just nu. Klart att det finns en uns hopp om att det ska vara ett litet hjärtfel som kommer växa bort men sannorlikheten känns lika med noll. Igår satt jag och sökte på nätet på olika hjärtfel för att förbereda mig på vad för dom man kan få hos läkaren. Det var både nyttigt att se alla bebisars överlevnad och stor sorg för de som inte klarat av det. Vi vet inte hur vi ska göra ifall det är ett hjärtfel som går att operera. Allt beror på hur detta kommer påverka barnet i framtiden. Handlar det om en operation och sen kommer vårt barn att leva ett normalt liv eller handlar det om att vi måste bo på en sjukhus det första året för att åka in och ut ur operations salen? När vi har all fakta i händerna först då kan vi ta ett beslut. Ett beslut angående vårt ofödda barns liv! Jag har inte ens hunnit hålla mitt barn och måste ta ett beslut om dens liv. Och sen finns det ju också en risk att bebisen inte överlever eller att jag måste avbryta graviditen och ifall detta händer så innebär det att jag måste ta tabletter för att stoppa hans hjärta och sen föda honom på naturligt vis. Detta gör så ont i mitt hjärta! Jag vet inte hur jag ska klara av detta. Jag vet inte hur jag ska kunna se något positivt i detta vem kan se det positiva? Han lever han sparkar varje gång jag sätter mig ner och jag kan inte hjäpa att tårarna kommer som ett brev på posten. Jag kan inte hjälpa att jag är arg på mig själv för att han inte är frisk. Jag kan mista honom vilken dag som helst. Och vet ni vad. Vad ni än säger så kommer inget hjälpa er sorg får mig inte att må bättre eran oro får mig inte min oro att minska. Det ända jag kan tänka på är mitt pyre som kanske inte får se dags ljus eller känna min kärlek. Jag älskar mitt barn jag bär men jag skulle aldrig kunna göra honom så illa att sätta honom till livet och veta att han kommer inte ha ett värdigt liv. Det handlar inte om min egoism utan bara om ren kärlek och omtanke för honom! Jag sitter hela tiden och kollar på min telefon ifall den ringer. Jag vill bara ha ett svar! Snälla ge mig ett svar!!! I natt låg jag och grät så hårt att jag fick svårt att andas jag fick svårt att röra mig jag ville skrika men inget kom ut jag ville bara springa långt bort från detta hat och sorg som jag kände. I flera timmar låg jag där lika maktlös som jag är nu och led. Jag lider mitt hjärta blöder och jag blottar mig själ för hela världen med min smärta. Han ligger nu och rör sig så jag känner hur han finns där inne och jag kan inte glädjas bara gråta. Jag kan inte.... jag kan inte... jag kan inte....Jag är stark men detta kan jag inte hålla masken igenom jag kan inte le jag kan inte skratta jag kan bara gråta......