bilologiskt eller adopterat eller bara en familjemedlem Hypotes/sanning

← Startsidan | 2012-07-18 | 11:01:42 | familjen | 6 Kommentarer
En hypotes!
 
Du säger till dina bonus barn-ni och pappa är mina älsklingar
En av pojkarna svarar- Nej vi är inte dina för du har inte fött oss
Du svarar då-Jag behöver inte ha fött er och burit er i 9 månader bara föra att älska er. Jag kommer alltid älska er som om ni vore mina. Vill ni inte att jag säger att ni är mina så kan jag sluta?
En av pojkarna svarar-Du får kalla oss dina för jag älskar dig<3
Du frågar en av pojkarna- Är det någon som har sagt att jag inte får det eller har du hört det?
 
Svaret på den sista frågan kan variera så därför lämnar jag det öppet. Jag har varit med om en sån situation. Och mitt svar jag fick gjorde mig arg och väldigt ledsen.Jag förklarade för pojken också varför denna person kan ha sagt så och frågade hur han kände i det som var. Jag har aldrig kört över mina bonus barns vilja och kommer aldrig göra det. Barn ska va barn brukar man säga. Men vissa ger ändå dessa stackars små liven tankar och funderingar kring saker som var normalt men tack vare en liten mening så rasar deras värld och de blir vilsna i det som en gång var deras fotfäste på jorden. Jag är inget mirakel men jag vet precis hur det är att va det vilsna barnet med massa vuxna (som betede sig som barn) som säger saker som de verkligen inte borde och göra saker som de inte borde.

Ett få tal har sagt du pratar om barnen som om det vore dina. Ja det gör jag för jag älskar dem som om de VORE mina. Och det har inte varit något annat än positivt att jag har gjort det då barnen ser mig som en trygghet. Jag har aldirg och kommer aldrig försöka ersätta någon. En fråga bara. När är det tillåtet att säga att vi är en familj utan att trampa fel hos någon? Var går gränsen från att leva mitt liv och börja leva på ett sätt för någon annan säger det?
 
Men alla ni föräldrar som har en ny människa i era barns liv som lever tillsammans med dem. Va väldigt försiktig med vad ni säger om den personen för detta kan slå tillbaka på er själva. Och ni ska vara väldigt medvetna om att barn är lojala men det övervinner inte deras längtan över att få må bra och få veta sanningen. I detta hem kör vi inget annat än sanningen.
Hur är det med alla som adopterar eller som har fosterbarn? Är alla på dem om att det inte är deras barn eller att de inte är en familj för att de inte fött dem? Nej jag skulle inte tro det. Jag vet en specifik person som ville att en man skulle adoptera ett av personens barn. Hade han då fått skit om han sagt mitt barn om denna? Nej verkligen inte men jag o gud jag är verkligen hemsk ;)
Jag som är 22 år (vilket sticker många i ögonen) och har en underbar relation till mina bonusbarn är väldigt attraktiv och måste svart målas. Men barnen har blivit äldre och skapar egna tankar. Något mer som jag tänkt på angående detta. Då jag och Johan kommer skaffa barn hur ska vi göra då tycker ni som anser att jag inte får säga mina,våra familj. Ska vi då säga att nej det är inte våra barn utan pojkarna är hans och tjejen är min(om det skulle va en tjej)? Hur tror ni att detta skulle få barnen att känna? Utanför? Inte lika viktiga?
Ni kan sitta och döma mitt sätt att älska dessa pojkar och hur jag skyddar dem och hur mycket jag gör för dem. Men om ni verkligen tänker efter så är det ni som vill dem illa och inte jag! Jag är med på deras aktiviteter de väljer,jag hämtar och lämnar på skolan,jag leker med dem,myser med dem och bekräftar dem för de underbara pojkar som de är och jag lyssnar på dem och deras tankar. Men det ni vill att jag ska göra är att inte bry mig,älska dem men verkligen inte visa det,och inte bekräfta dem för dem de är. Med alla mina ord och handlingar visar jag pojkarna hur mycket de betyder och vilka värderingar vi tycker de ska ha som vuxna. Med mina ord och mina handlingar ger jag dem den trygghet som de behöver. Varför tror ni annars de kommer till mig? Varför tror du de säger att de älskar mig? varför tror du att de blir ledsna om jag inte följer med dem? Varför tror du de söker min närhet varje dag? Varför tror du att de blir överlyckliga när jag hämtar dem?
 
Sätt dig ner och ta en riktig funderare innan du dömer mig och mitt liv. Och får jag veta något som inte är sanning så kommer jag rätta till den och se till att saningen berättas. Jag kommer leva mitt liv precis som jag har gjort. Och bara för att vissa känner sig hotade så ger det dem inte rätt att lägga tunga saker på barns axlar!
 
Så nu ska jag ha en trevlig dag vilket jag antar att vissa av er också kommer ha!
 
 
Kommentera Inlägget
Anonym

Jag tycker absolut man ska säga att nej det är inte mina barn, för det är inte dina. Dom kommer aldrig bli hur mycket du mm vänder och vrider på allt. Man blir ju förbannad när man läser all crap du skriver! Väx upp och låt FÖRÄLDRARNA sköta allt. Vad tycker barnens far om att du skriver sån här skit? Hoppas han skäms, för det hade jag gjort. Och adoption och det ni har kan du ju inte ens jämföra , då är du ju riktigt dum. Adopterade barn har inga päron. Din killes barn HAR en mamma och en pappa. Så du behöver ju inte leka duktig!

Svar: Nej han har inte skämts över mig en enda gång sen vi blev tillsammans. Han visar upp mig med stolthet och värnar om det jag tycker och tänker, Du är precis en sån människa som jag skriver om som vill dem illa. Jag har aldrig sagt att det är mina barn. Men jag älskar dem som om de vore mina. Jo jag kan jämföra det med adoption för de barnen har BIOLOGISKA föräldrar. De kanske där emot inte har ekonomi för att ha sitt barn och måste därför adoptera bort dem men är det inte deras barn då för att den är adopterad? Ja barnen har två föräldrar vilket jag inte nekar till och som jag skrev inte försöker ersätta någon stans. Har du verkligen läst allt? Jag leker inte jag lever mitt liv. Och till skillnad från dig "Anonym" så står jag för det jag gör och säger till skillnad från dig. Vem bär på mest skam du eller jag? Och så länge du inte har en NÄRA kontakt med denna familj så är du lika obetydlig som den jag möter på stan. Du ber mig att växa upp? Seriöst?? du skriver ordet bajs och ber mig växa upp? Skratt retande
Ann

2012-07-18 | 15:15:45
Anonym

bajs

2012-07-18 | 15:48:48
Anonym

För det första kan du ju sluta jämföra adoption med ditt lekande. Du är 22 år, kom tillbaka när du har egna barn så kan vi snacka. Jag skrev inte om din kille skäms för ditt utseende eller hur du är. Men att gång på gång smutskasta barnens mor genom dina "hypoteser" är ju bara pinsamt. Visat du skriver inga namn men det är lika illa för det. Hur skulle du känna om rollerna var bytta? Och jag skiter fullständigt i vad du tycker om mig. Och nej jag känner inte familjen men av att läsa så blir man ju fan deppig. Det är ju sjukt hur du lägger dig i. Och du skriver våra barn, mina älsklingar osv osv. Har man en öppen blogg får man tåla att någon reagerar på vad du skriver. Och jag tror nog inte att din kille uppskattar ditt skrivande, och gör han de är han ju lika patetisk som dig. " hypoteser" så man dör! Herregud!

Svar: Jag har inga problem med att du kommenterar. Jo han har INGET emot mitt skrivande. Det är mina älsklingar och därför skriver jag det! Jag har smuts kastat henne en gång i denna blogg. Och varför måste jag ha egna barn för att ha en åsikt? Om du har problem med mina texter varför läsa dem? Vad tror du att dina kommentarer ska göra? Ändra mitt liv? och så länge du inte lever med denna familj är dina ord inget värda!
Ann

2012-07-19 | 08:49:56
Anonym

Haha! Jag tror nog det stör dig att jag skriver! Och om du inte vill att man ska kunna kan du ju låsa din blogg! Jag får tycka att du tar för mkt frihet med barnen, att du skriver som om du är mor. Men om du inte visste det så har de ju en?! Dina s k hypoteser kan du ju köra upp. Vad vill du bevisa? Att du frågar ut ungarna? Eller att mamman är "dålig" så att du ska då bli "mamma"? Som sagt tidigare, skaffa egna så behöver inte dessa bli lidande. Du tror inte att ditt sätt påverkar? Du skriver sen går du emot själv. Men du har nog inte alla hästar i stallet så att säga. Annars hade du ju hållt det här på mogen nivå. Man blir äcklad.

Du behöver inte ta åt dig av vad jag skriver men det är min åsikt, och jag tycker det är bra att du gillar barnen, men det finns en gräns. Det du gör är ju läskigt! Pa, kolla din "om mig" om du glömt att du skriver mina, våra. DOM ÄR EJ DINA

Svar: Vet du att min pappa skjutit min mamma när jag var 4 år? Vet du att jag har bott i x antal olika hem där människor har försökt ersätta mina föräldrar och hur mycket jag hatar dessa människor för att de gjorde det? Du har inte en aning om vad du pratar om! Nej jag frågar inte ut barnen överhuvudtaget. Men jag frågar dem om saker när jag ser att de mår dåligt kallas att bry sig om dem. Vad får dessa barn att lida av mitt skrivande? Sitter du och pratar med dem om det jag skriver? Hur kan annars barnen bli lidande av det jag skriver? Vad går jag emot mig själv? Du påstår att jag inte har alla hästar hemma och det menar du att du har när du sitter och skriver bajs och pratar om saker som du inte lever i? Du skriver att det är sjukt att jag lägger mig i? Är du medveten om att detta är mitt liv och inte ditt? Du bor ju uppenbarligen i linköping så säker på att du inte känner någon som rör barnen? Varför har du såna problem med att jag säger mina älsklingar? Lever du själv på samma sätt där ditt ex träffat en ny och du har svårt att hantera det? Nej jag tänker inte låsa min blogg för att du anser att jag bör ändra mig för dina åsikter. Men du om vi ska fortsätta stå för vem du är annars kan du ju knappast sänka mig till en lägre nivå då jag står för vem jag är och du gör inte det? Mogenhet? NJAAA Om allt jag skriver äcklar dig, är patetisk och omoget varför lägger du då dina dyrbara energi på mig?
Ann

2012-07-19 | 11:12:42
Anonym

Och där kom det! Det är sååååååååå synd om mig!!! För jag se varit me om de och de!! Som om någon bryr sig? Ta för fan dig i kragen och sluta skriv om din killes barns mamma och barnen med för den delen. Dom mår så dåligt , det kanske är pga dig? Täääänker du på det?!

Svar: Nej det är inte synd om mig det var mer att tror du jag skulle göra något mot barnen som jag själv vuxit upp och hatar! Har du tänkt på att vad du än säger eller gör så är det fortfarande mitt liv och inte ditt ;)? Var nog så att du är med om liknande i alla fall.
Ann

2012-07-19 | 14:45:16
Anonym

Nej vet du vad? Jag tror att du vill barnens bästa men kanske inte fattar att så du verkar hålla på inte är det. Att pumpa dom på info och vara allmänt "ta över mammarollen" kommer bara få dom att ogilla dig i framtiden. Och nej jag är inte i en liknande situation.

Det är väl jättebra att du gillar dom , och dom dig. Det är inte det jag reagerar på, de är sättet du nedvärderar och smutskastar modern. Fast du gör det på ett sätt så man inte ska fatta men ändå göra det. Varför skriver du inte hennes namn? Du som var så rak och man skulle stå för allt. Varför skriver du inte öppet? Nu provocerar ju du bara för att få reaktioner. Vill du så gärna vara mamma så får du väl skaffa egna barn, för dessa är ju faktiskt inte dina. Vare sig du vill det eller ej.
Det är nästan som om du är avis på mamman eftersom du har ett sånt behov av att skriva om dessa barn på ser sättet.
Det är sånt jag reagerar på, inte att du gillar dom.

Svar: Du har ju ingen aning om vad jag pratar med barnen om eller? eller åter igen du kanske har kontakt med någon som rör dessa barn? Vad gör jag för att ta över ger dem mat,kärlek,roliga aktiviteter,myser med dem m,m är det alltså att ta över? Vem har sagt att allt handlar om henne? mycket handlar om min uppväxt och inte om henne. Nej jag har aldrig varit avis på henne och kommer aldrig bli. Jag har ett underbart liv och skulle inte byta det mot något. Ja vi ska skaffa barn men då vi miste våran förra son den 26 mars i år så kanske man ska läka innan. Och även om vi skaffar barn så kommer de andra va mina älsklingar lika mycket som den. Jag behöver inte ha fött dessa barn för att älska dem och ge dem allt de behöver varför skulle jag behöva det?Men varför lägger du din energi som sagt på att diskutera något som du säkert har förstått vid det här laget att jag ändrar mig inte? Om barnen väljer att inte tycka om mig så är det ju så. Jag tvingar dem inte till att tycka om mig. Och hade inte barnen tyckt om mig så hade inte jag och Johan levt tillsammans för ingen av oss prioriterar oss framför barnens välbefinnande.
Ann

2012-07-19 | 21:58:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback