Jag har inte haft en lätt uppväxt. Min mamma blev mördad och jag flyttade till min moster och hennes man. När jag var 12 år fick jag veta att de jag bodde hos inte var mina föräldrar utan min moster och hennes man. Jag flyttade då till ett faniljehem i berg slussar i Linköping. Jag trivdes kanon men efter ett år så tog smekmånaden slut och problemen kom som ett brev på posten. En dag stod jag inte ut längre utan pratade med min systers faniljehem och vi bestämde att de skulle föra över pengar till mig så jag kunde ta bussen till gränna. Där bodde jag cs 1 år med sen kom. anklagelserna,låsta dörrar och bråk. Denna gång blev det ett HVB hem (behandlingshem). Efter 2,5 år fick jag egen lägenhet och träffade strax efter det en kille som jag sedan levde ett destruktivt liv med i 3 år. När det tog slut träffade jag snart den man jag idag lever med. Livet tog en helt annan vändning. Jag började skapa min framtid skrev in mig på utbildning som undersköterska och plugga sten hårt. Fick jobb och tänkte för mig själv att jag gjorde verkligen det jag alltid velat. Men sen hände något jag aldrig kunde tänka mig. Jag började få värk i kroppen men visa det inte för någon. Minnet börja svika och darrningar i ben och armar kom. När Johan såg att allt jag kunde när jag kom hem var att sova så börja han fråga hur jag mådde. Mitt standard svar var "bra men trött" till slut beordrade han mig att gå till läkaren. I augusti förra året fick jag min diagnos och blev sjukskriven i 1 år. I november visade ett gravtest plus och vi började prata om hur min kropp skulle klara en graviditet och ett spädbarn. Vi bestämde oss att skaffa barnet men på rul fick vi veta att vår älskade son var så pass sjuk att han aldrig skulle överlevt. Så den 26 mars 2012 födde jag våran son Noah. Den 25 maj spreds han på en minneslund som vi valt.
Ser ni den röda tråden av ständig smärta på ert eller annat sätt från jag var 12 till idag då jag är 22! 10 år av ständig hopp och förtvivlan. Men jag står fortfarande stark och kämpar vidare så när du sitter och beklagar dig över skit saker tänk en gång till och va tacksamt för det du har!!