Barnet frågar pappan-Pappa varför gråter du?
Pappan svarar-Jag är ledsen för att den och den har varit elak. Och du får inte berätta för mamma att jag är ledsen! okej?
Barnet frågar-Varför får jag inte det?
Pappa svarar-För då kommer mamma och hennes kille tycka att det är roligt att jag är ledsen.

En sån hemligthet lägger man tame fan inte på sitt barn. Och man smuts kastar inte den andra föräldern på det där sättet. Dels säger föräldern till barnet att din mamma tycker om när jag mår dåligt. Vad ger det för signaler till barnet? Och sen att lägga en sån stor sak hos ett litet barn hur fan tänker man då? Inte tänker man på sitt barn i alla fall utan enbart på sig själv. Att ett litet barn ska gå runt och må dåligt för att föräldern inte kan hålla sin samman och uppföra sig på ett vuxet sätt är inte okej. För oss är det en självklarthet att barnen ska kunna prata om allt som händer och sker och detta för att de ska känna trygghet i hemmet. Att kunna berätta om sina djupaste demoner är tillit och trygghet. De ska våga berätta allt...Enligt mig vissar detta ytterligare en gång på ett sånt fruktansvärt stor brist på mognad. Ett barn kan inte gå runt och vara våra emotionella stöd! Vi kan inte belasta dem med våra vuxna bekymmer. Tyvärr får barn i vissa hem höra alldeles för mycket och detta skapar tankar och funderingar som ibland leder till dåligt beteende då de små liven inte vet varför eller vad det de nyss hörde innebär och hur de ska hantera det. De kanske bara vet att det skapar en känsla av obehag. Om man som förälder sätter sitt barn i denna situation så är det dags att agera för om man inte förstår att man inte kan göra såhär mot ett barn då är det en fara för barnet. Föräldrar ska skydda dina barn och lära dem rätt och fel. De lägger grunden för hela det vuxna livet och därför är det viktigt att lära dem rätt. Det visar också vad de har fått med sig hem ifrån i skolan och på andra aktiviteter. Och begå inte handlingar som ni inte kan stå för i efterhand!!