Något som varit en väldigt stor diskution i min släkt. Så fort man gick emot strömen så hette det du är inte min syster släkting m,m kan nästan säga med största sannolikhet att jag aldrig sagt detta. Men syskon till mig har använt dessa ord väldigt aktivt. Hade de som sagt det varit i 14-15 år åldern hade jag inte brytt mig men när detta är så kallade vuxna människor då sjunker de väldigt mycket i mina ögon. Jag var osams med min bror och hans tjej i ca 2 år. Min brors tjej jobbar på jysk här i linköping och jysk har sen många år tillbaka varit en av mina favorit affärer. Och jag har gått dit trots att hon jobbar där men har inte sagt hej eller tagit ögon kontakt. Dock varje gång har jag känt att jag saknar dem något enormt. Men för ett par veckor sen så fick jag nog. Så när jag såg henne gick jag fram och sa hej! Detta hej ledde till att kommande helg åkte jag och Johan hem till dem och firade min bror. Allt var som vanligt igen! Jag såg fram emot det hela vecka så jag tror min karl fick skavsår i öronen *hahaha* Men dit jag ville komma var att under dessa två år så har jag inte sagt ett ont ord om min bror och hans familj mer än att jag saknar dem och jag tyckte det var synd att vi blev oense. Men nu har jag min bror och hans familj tillbaka vilket glädjer mig. Men vi hade ett vuxet bråk blev oense lät varandra va och sen blev det bra. Men till skillnad från min bror så snackar mina systrar något så otroligt mycket skit. Och detta har jag ingen som helst förståelse för. De är såå pass många år äldre än mig så de borde förstå bättre än att tro att man kan göra saker utan att stå för det man gör. Hade en diskution med en av mina syskon angående barn uppfostran. Då dispyten pågick på nätet så kände jag att detta inte var hållbart så jag tog telefonen och ringde henne. Hon skrek det första hon gjorde att jag skulle Hålla käften. Hon visste inte ens vad jag ville eller vad jag sa för hon skrek. Jag sa till henne att du kan prata först och jag lyssnar sen pratar jag och du lyssnar. Hon började att skrik/prata och kom med påståenden som att jag hade ett missbruks beteende och att jag höll en viss person om ryggen. Detta är påståenden eller hennes åsikter men det betyder inte att de stämmer så varför skulle jag brusa upp och skricka? Jag behöll lugnet och så var det min tur att prata då jag börjar skriker personen igen och avslutar samtalet med att säga "du är en liten horunge". Så nu betar vi ner detta. Är jag en liten sådan så innebär det att våran gemensamma mamma var en hora. Det var alltså inte mig hon nedvärderade utan våran avlidena mamma. Hur kan man ens säga något sådant om henne. Det var inte alls en förnedring gent emot mig utan som sagt våran mamma. Vad säger detta om personen ifråga som har mage att nedvärdera en död person? Finns inte speciellt mycket att samtala om kan jag tycka. Som de jag har pratat med angående detta. Det visar bara på ett bristande ordföråd samt att något jag sa triggade igång hennes ilska och detta brukar vara sanningen då dessa personer som inte vill inse den reagerar på detta sätt. De olika faserna som man läser om i psykologi. Hon sa också att vi inte är syskon. Men detta kan hon heller aldrig få ogjort för det är vi med blodsband genom våran mamma. Också något som är så sjukt lågt. Vi behöver inte tycka likadant och vi behöver inte gilla varandra över huvudtaget men jag skulle inte sjunka så lågt som hon gjorde den dagen. Jag har inget i utbyte att prata med denna person som nedvärderar en död person samt inte kan stå för sitt handlande och dessutom be mig att ta en titt i speglen för jag måste se mina fel och brister. Jag lever med dem varje dag jag arbetar med dem och erkänner dem. Så undra vad det är jag har missat? Att påpeka att någon far illa det gör man med hat tydligen för det var det jag gjorde den dagen i telefonen med henne jag värnade om vissa personer och detta fick henne till detta beteende. Sanning eller falskt?