För mig när jag ser kommentarer som skrivaren vill att man ska må dåligt över får jag ett stort leende på läpparna. Den lilla människan på den andra sidan nätet sitter och letar fel i min blogg det är ironi. Och jag vet att för varje ord personen skriver krymper hon/han som person och den blir näst intill obefintlig.
Älsklingen,jag och Tyson ligger i sängen och ska ta en eftermiddags lur och pojkarna kollar tv:)