Natten var hemsk vakna 3 gånger av fruktansvärd smärta och jag skrek pga den. Likadant i natt med knappt någon sömn och en pool i sängen av svett. I morse tog jag mig knappt upp ur sängen så svärmor hjälpte mig genom att köra bemo till dagis. När barnen var på dagis/skola så satte jag mig och försökte hitta en position som gjorde smärtan mindre men icke. Vid 12 tiden kom Mikkis och hennes två barn samt hennes hund Nali (stava jag rätt?).
Vi har inte setts på 4 år och de har ju inte bara hänt en grej sen dess. De följde med och hämta bemo och hennes son Jonathan på 3 år och bemo hade väldigt roligt tillsammans. De stannade till kvart i 7 så en hel dag. Nu är jag precis slut i huvudet och kroppen men känner mig glad och lite ro i själen.
Men en sak gjorde mig galen idag! Fick på posten att en minnes stund för Noah skulle äga rum i kyrkan ett visst datum. För de första kunde de inte ens stava hans namn rätt och för de andra jag har inte bett om att någon ska riva upp de såren som Noah gav mig i hjärtat. Förbannat irriterande funderar starkt på att ringa upp dem och lätta min åsikt kring detta!!
Barnen sover gott i sina sängar och jag ska lägga mig i ett bad medans Tyson fortfarande sover...
Trevlig kväll och stort tack Mikkis med familj för besöket!