Och efter honom fick jag tag i den perfekta underbara hunden. När vi åkte och titta på honom så var han inget vacker enligt mig. Jag tyckte inte om hans utseende men de förhållande han levde i kunde jag bara inte lämna honom i. Han var fast kedjad från morgon till kväll i en kedja och fick höns mat till mat. Nej han fick följa med hem och vem ville han enbart va med? Jo mig och vi fann varandra ordentligt. Han följde med mig vid utfodring av min häst sprang brevid medans jag körde fyrhjuling och lekte i stallet när jag mockade... Ja en sann vän. Jag upptäckte att han haltade och gick till vetrinären tre gånger och fick tabletter för växt värk. Men det gav inte med sig och jag krävde en röntgen. Kommer ALDRIG glömma när jag fick samtalet att hans höfter både två var så pass illa att han borde avlivas för detta har orsakat honom smärta sen han föddes och de kunde inte svara på om det skulle bli imorgon eller månader innan han inte skulle kunna ta sig upp från att ha legat ner. Så jag åkte dit på en gång la honom i mitt knä och så gav de honom sprutan och han somnade in i mitt knä. Tårarna rann ner för mina kinder och jag kommer alltid att sakna mitt lilla busfrö Rambo <3