Jag hade ingen självkänsla jag var vilsen i den stora världen men alla dessa människor som drog i mig åt olika håll och alla ville att jag skulle vara just som de ville. Men Marita ville att jag skulle vara den JAG ville vara och hitta MIN väg i livet själv. Men det viktigaste av allt som gjorde att jag klara mig var hennes ord till mig "jag tror på dig" Det krävs att en människa ska tro på en som man litar på för att lyckas. Alla faller vi men olika långt och hårt. Jag var så långt ner jag kunde komma och jag hade slagit i hårt! Jag var så skör för världens stora krav och framtiden kändes som om det var något som inte fanns men pratades flitigt om.

Jag började finna mig själv efter många fall. Jag började plocka ihop vem jag var och vad jag tyckte. Jag började se en framtid.. Men det tog mig många år till att fylla den framtiden med innehåll.

När jag var 4 år gammal så blev jag en pjäs i socialtjänstens spel. De flyttade runt på mig och pratade om mig men aldrig med mig. De talade om mina känslor och mig som om jag inte fanns trots att jag satt i samma rum. Jag kommer ihåg dagen jag fick veta att jag skulle flytta till behandlingshemmet. Jag sitter i ett rum på social kontoret i motala. Min foster mamma är där,socialsekreteraren (en vikarie som jag aldrig träffat), en man vid namnet Per (chef för hemmet) samt min vårdnads havare Christina. De pratar om när flytten ska ske, hur jag kommer må, vad jag kommer känna och hur jag kommer reagera. Jag stängde av där. Jag satt i ett rum med människor som inte hade en aning om vad jag kände ville eller borde få hjälp med. Jag hörde varje ord de sa men varje ord de sa tog en del av mig. De tog delar av mig. Mina känslor mina val,.

 

Detta är EN liiiten del av mig. Jag har också varit ett barn. Jag har varit där när man inte vet vad man vill,varför man vill saker, vad de är man känner,oron,frustration,otrygghet,ledsamhet,hat och svek. Många dömer mig efter mitt tidigare liv men det jag har varit med om är inget jag valt. Men något jag skyddar än idag är mina handlingar och mina val. Ingen kan bestämma vad jag gör eller inte gör. Idag äger jag mitt liv. Och idag är jag en förebild för två små bonus barn som bor med oss. Och jag kommer aldrig svika dem bara för att andra inte har förstånd att se problematiken. Om de mår dåligt strider jag för deras lycka vilket jag gör varje dag. Och hatar ni mig för de så är de DITT val. Men dina val innebär inte att jag ska göra som du eller du eller du vill. För i slutet av dagen så är det jag som ska vara stolt över mina handlingar och mina val.

Med detta menar jag inte att man ska skada någon och bara du är nöjd med de så är det okej. Jag pratar om val som att vända andra kinden till, eller välja städa eller festa, eller välja att hjälpa tanten på bussen som kanske har svårt att gå eller inte. Eller ta tag i sitt liv eller bli ett offer.