Jag forfarande va trött? Jag gick upp i morse som alltid kl 7 okej strax efter ;) Satte mig i soffan och drack kaffe och kolla nätet som jag alltid gör på morgonen. Kände att jag hade väldigt ont i nacken men inget allvarligt. Vid 1 tiden gick jag upp till sängen och la mig och läste tänkte för att fördröja tiden liiiite. Somna och vakna igen vid halv tre. Nu börjar processen om kaffet ska intas och nätet kollas.. Men om ca 1 timme är alla mina älsklingar hemma så blir inte att sova mer förens ikväll då man ska sova. Sov mycket bättre i natt med så förstår inte att jag är så trött men inte hela världen.

 

Jag har en fundering.

Min son Noah har kommit upp mer och mer på senaste tiden. Och det var precis som jag sa när jag blev gravid att från och med den dagen så hade jag inte bara mig själv att skydda eller ansvara för utan också min son. När jag växte upp så använde väldigt många min avlidna mor emot mig för att såra eller trycka ner mig. Nu är det min son istället. Och de som har kommenterat min blogg genom åren med elaka kommentarer angående saker jag skriver men att använda min döda son som en pjäs i spelet är det okej? Var det verkligen nödvändigt alls? Har ni människor inget sunt förnuft eller talförmåga så ni måste använda det gent emot mig?

 

Sen har vi de människorna som valde att lämna när jag misste Noah. Jag har full förståelse för att andra hade svårt att hantera det och inte visste vad de skulle säga m,m Men att lämna och sen komma med bortförklaringar eller anklagelser att jag inte hörde av mig m,m det visar mig bara ännu mera vilken liten förståelse ni måste ha. Jag misste mitt barn det var inte så att jag satt hemma och jubla av glädje och ignorera folk. Jag misste mitt barn och jag hade den värsta smärtan i mitt liv. Jag födde min son den 26 mars kl 16,03 och vi åkte hem samma kväll då jag ville hem. Dagen efter så hämta vi pojkarna och jag var tvungen att sätta allt som hände dagen innan åt sidan och hålla ett vuxet och bra beteende gent emot barnen vilket jag också gjorde så de inte skulle märka något då det är inget två små barn bör veta om då de aldrig kan förstå utan det kan bara skapa tankar och oro. Jag var den vuxna i denna situationen! Jag gjorde det jag kunde! Jag gick igenom detta! Jag bar smärtan! Jag förlorade min efterlängtande son!

Ingen av er har rätt att döma mig eller säga något nedvärderande angående de då ni inte gick igenom de JAG gjorde de.

 

Nej nu ska jag avsluta mitt kaffe kama till håret så jag ser vettig ut när jag hämtar Jonathan så han slipper skämmas ;) Ha en bra torsdag! i morgon får jag hem alla mina älsklingar i två hela dagar UNDERBART längtar <3 familje tid <3