När man är barn så är ens föräldrar ens familj. Ens mamma,pappa och syskon bildar din familj som barn. När du sedan växer upp till och med tonåren skulle jag tro så kallar man fortfarande dessa för sin familj. Men från den dagen du hittar din själsfrände börjar du skapa din egen familj era traditioner och eran vardag ert hem och eventuellt era barn. Föräldrar blir då ens släkt skulle jag säga. Eller är jag fel ute?
Jag vill att den dagen jag får barn som sedan växer upp ska bli en självständig och familjekär person. Jag vill att mitt barn ska formas till en ordentlig man eller kvinna som värnar om sin familj och deras bästa i alla lägen. Jag vill att mitt barn ska bli en självständig person men de innebär inte att man inte ska kunna komma hem och be om hjälp!! Våra barn kommer alltid va välkommen hem vad som än händer. Och den dagen de ber mig backa och inte ta så stor plats i deras familj skulle va ett stolt ögonblick. Det skulle innebära att vi uppfostrat en underbar man eller kvinna som kan stå på egna ben och göra sina egna val!

Min man är den finaste man mitt öga skådat och trots alla motgångar och alla som försökt sära på oss så älskar vi fortfarande varandra och skapar varje dag ett nytt blad i vår historia. Vem vet tillökning kanske väntas??? Vår familj är vår glöd i livet. Vi står vid varandras sida i både med och motgångar. Med facit i hand är vi oemotståndliga tillsammans. Eller vad säger du hjärtat? <3