Första semestern tillsammans
Allmänt
Augusti 2013
Exeggutor.seIgnorera inte sorgen utan bli ETT med den<3
11:35:41 | 
Jag har under min uppväxt fått både upplevt och bevittnat mycket hemskt. De tegelstenar jag har i min ryggsäck finns de inget fack att placera dem i. De finns ingen som kan ta dem åt mig och lätta på tygnden de lägger på min rygg varje dag. Jag har aldrig bett om att bli sedd som ett offer på grund av de jag varit med om utan snarare en helt vanlig människa. Jag har aldrig varit med om tidigare att de att jag kan relatera till olika smärtor eller händelser varit så negativ som nu. Självklart återväcks minnen som man har när någon berättar något som liknar en annans historia eller som gör att man kan relatera till smärtan personen känner. Jag har inte levt ett liv som varit enkelt. Tror aldrig jag har vaknat en morgon och tänkt att de som en gång hände inte finns längre. Varje människas liv är unikt just för den personen. Varje människa har en egen ryggsäck vikten i den varierar från person till person och att säga i stil med "titta inte bakåt bara frammåt" är för en människa som mig som har upplevt så mycket hemskt en lögn. Hur ska man kunna radera så många år av sitt liv? Hur ska jag kunna radera förlusten av min mor? Eller hoten jag utsatts för? Eller slagen min kropp tog emot?
Såg ni kalla fakta i veckan?
Programmet handlade om ett HVB hem. Ett hem där barn placeras på grund av olika anledningar att de inte kan bo hemma. I detta tillfälliga hem där barnen skulle repareras och komma framåt med sina liv tog de vuxna sina arbetsuppgifter till en nivå som aldrig varit acceptabel VÅLD! Jag ser denna lilla pojke som förklarar hur de släpade honom genom huset i armarna och stänger in honom i ett rum med en "skjut dörr" och mitt hjärta blöder. Denna dörr gick inte enligt de berättande att den inte gick att öppna på insidan. Denna pojke hade varit utsatt för våld tidigare och hade många sår i sin själ. Tror ni denna kille hade varit glad om någon sagt "du kan inte leva kvar i de som hänt utan måste titta framåt" Dessa trauma som pojken upplevt kanske har skadat honom för all framtid och aldrig mer kan lite på någon igen. Vem har rätt att dömma denna pojke över de han blivit utsatt för av systemet?
Jag tror de finns en människa som vet allt som hänt mig, utan några krusse duller.. Ren skör sanning...
Hon har aldrig sett mig som en mindre människa utan sett mig som vilken medmänniska som helst..Hon såg den kraft jag hade att leva och hon stärkte mig. Hon lärde mig hade någon en översittar attityd mot mig kring mitt tidigare liv så förklara hon väldigt tydligt att den personen inte behövde finnas kvar i min omgivning. Att om en människa har så lite empati att skada mig medvetet så skulle jag gå där ifrån och lämna personen kvar och va den större personen. För varje gång jag lämnade människor som inte förtjänade min uppmärksamhet utan bemötte den med hat och förackt så lärde jag mig att de var mer synd om personen jag lämnade som inte hade bättre förstånd än att inse att man inte beter sig på de sättet mot någon. Att personens saknad av ömsesidig respekt var den personens tegelsten i den personens liv.
Jag kan inte vända ryggen till de som jag varit med om och jag vill de inte heller, de är en del av vad som har skapat den jag är idag! Det gör inte lika ont längre att tänka tillbaka på vad man egentligen varit med om men jag skulle vilja ge er alla som har minsta högfärdighet kring de en titt på den sköra sanningen kring mina år som skapade ärr vävnad så tjock att de inte kommer gå att reparera. Ni som levt en dans på rosor och inte sett en bråkdel av vad samhället kan göra mot en. Så många barn de finns som blivit utkastade av sina föräldrar pga fel beteende missbruk är vanligt. Ett barn som kommer hem och har tagit något som sedan blir utkörd från de hem där de en gång hört "Du kan alltid komma hem och prata med mig" men i denna stund möts av förakt och avsmaknad. Denna person som sökte sig hem istället för någon annanstans kanske bad om hjälp i just denna stund men vart avvisad..Tror ni de skapade sår?
Oj jag skulle kunna dra exempel efter exempel...Men till vilket nytta?
Min älskling sa till mig i veckan "du gör mig till en bättre människa" Jag blev så glad när han sa så till mig. Han gör mig till en bättre människa. Och är inte de den ultimata relationen att man tar fram de bästa ur varandra? Att man kompletterar varandra?
Jag satt igår och läste igenom en mapp jag har på mejlen som heter "brev" och hittade detta!
Hej gumman tack för ditt brev... Jag önskar värkligen att vi kunde göra mer
för dig, vi vill dig allt väl och att du ska få komma i ordning och få må
bättre och ha ett skapligt liv. ***** och du får ta en pratstund... Jag
förstår dig att du mår dåligt men jag hoppas att du vet att du alltid kan
komma till oss och prata, gråta, skälla på oss eller bara avreagera dig om
det är så. Vi villl inte tjata eller gnata på dig. Men vi vill att du ska
försöka och va så ärlig som möjligt mot oss. Säger vi nått du inte gillar
säg det så löser vi allt... Du är en lite diamant som måste slipas och vi
finns här och stöttar dig om du vill ha våran hjälp. Så ska du se att du
kommer bli en riktig stor och fin diamant....
Men även om du mår dåligt så kan jag nästan lova att du kommer att få må
bättre så småning om för du har folk som vill dig väll och stöttar dig bara
du vill..
KRAMEN på dig gumman
Jag får tårar i ögonen när jag läser detta fina mejl som jag mottagit för 6 år sedan <3 Roligt att ha kvar och se att de finns alltid bra människor runt oss om vi väljer att ha de <3
Nej usssch nu fastnade jag hör i tankarnas land ser jag då inlägget blev VÄLDIGT långt =) ska ta och lyfta på rumpan och se om jag kan träna lite.. Ha en underbar fredag och tänk hellre en gång för mycket innan ni säger saker till en annan människa än en gång för lite!
Trackback